Magdalena Andersson

skojjar med oss. Hon bedriver den mest expansiva penning- och finans-politik vi haft i Sverige, och hon gör båda delarna samtidigt. Hon kallar det ansvarsfullt, stramt och försiktigt. Om det är bra eller dåligt det kan vi bara veta säkert när vi har facit i handen. Men att kalla det "ansvarsfullt och försiktigt", det är ett märkligt ordval. Det måste finnas massor av nationalekonomer som har invändningar, men ingen hörs säga något. Det tycker jag är lite märkligt, eller har jag missförstått något?

Överfallen

attackerad uppifrån och bakifrån av en stor jävla fiskmås. Riktigt obehagligt. Jag går och äter på en hamburgare, när måsen drar ner i huvudet bakifrån och slår hamburgaren ur händerna på mig. Måsen slår sig ner två meter ifrån mig, och väntar på att jag ska gå därifrån, så han kan kalasa på burgaren. Överfallet tog bara en bråkdel av en sekund, det var över innan jag fattat vad som hänt, först trodde jag det var en trädgren som slog ner i huvudet.  Det var inte första gången måsen attackerade på det viset, det var en precisionsattack, fört slå hamburgaren ur händerna på mig och sedan vänta på att jag skulle avlägsna mig. Men jag plockade upp burgaren och slängde den, så måsen fick inget. Det gav mig en liten känsla av revansch i alla fall. Inte så lite fräck den där måsen. Jag har lärt mig två saker en mås är häpnadsväckande både tung och snabb när den anfaller uppifrån. Du har ingen chans att avvärja den inledande attacken, det går för fort, attacken är över innan du reagerat.

En påse skit

Nu är man på 'business trip' igen, och som vanligt mår jag som en påse bajs. Redan innan resan började var jag skadad efter ett rejält fall när jag var ute och sprang. På flyget till Bryssel började jag känna en irritation i halsen, något som nu utvecklats till en rejäl infektion i nedre luftvägarna. Det är bara med Ipren och massor av kaffe jag står på benen och nu väntar en ny dag med maratonmöten. Javisst ja när jag jag var ute och sprang och föll bakom Kaknästornet, så plockade jag upp 6 fästingar, två av betten kliar som fan, säkert borrelia och TBE. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö. Jag är i princip aldrig sjuk utom på dessa jävla affärsresor, det händer alltid något skit. Idag ska jag ta mig igenom en mardrömssession, hur vi ska splitta bolagets IT-integrationsmiljö i två delar p.g.a. av en bolagssplitt, det är ungefär lika roligt som det låter, dessutom får jag säkert på skallen för jag har gjort 'icke standard' integrationer mellan IT system, men jag mår redan så tjyvtjockt att jag inte lär märka något eller bry mig och det är ju positivt.
För övrigt får jag nästan dagligdags på skallen för 'icke standard' lösningar, och det är ju inte så kul. Men man vänjer sig😀

Hawaiiskjorta

Jag är glad att grannarna inte ser mig. Midsommardagen 06:10 i tvättstugan. Jag laddar två maskiner med tvätt, själv är jag iklädd storblommig Hawaiiskjorta och urtvättade lila shorts med hummerapplikationer. Men grannarna är ute på landet, är de i stan ligger de och sover, jag har aldrig träffat på någon i tvättstugan fem sex på morgonen, definitivt inte en midsommardag. Risken för upptäckt är minimal.
Dagen innan på Midsommarafton på väg till Arlanda för att införskaffa ett temporärt pass, så hörde jag delar av programmet "Stil", som råkade handla om just Hawaiiskjortor. Efter ett tag insåg jag att jag hade en Hawaiiskjorta i garderoben. I programmet förklarade de att om man verkligen ville göra bort sig så bär man en Hawaiiskjorta nerstoppad i byxorna, det gör bara Tom Sellineck, det var lite oklart varför just han fick stoppa ner Hawaiiskjortan i byxorna, men ingen annan inte ens USA's president stoppar någonsin ner en Hawaiiskjorta i byxorna.
Är det någon dag på året jag ska ha en Hawaiiskjorta så är det idag tänkte jag, så när jag kom hem satte jag på mig min storblommiga Hawaiiskjorta. Lite konstigt kändes det, det är inte riktigt min stil, jag har ingen klädstil, men om jag hade någon så skulle inte storblommiga Hawaiiskjortor ingå, det är jag ganska säker på. Hur som helst efter frukosten slänger jag på mig gårdagens kläder och ger mig ner till tvättstugan. Det är där och då jag drabbas av insikten att det är nog inte riktigt normalt att ta hand om byken arla midsommardagens morgon, iklädd storblommig Hawaiiskjorta och urtvättade lila shorts med hummerapplikationer.
Nu ska jag ner och hänga tvätten, träffar jag på någon granne kan jag alltid säga 'den är i alla fall inte instoppad i byxorna'.

Maatjesharing

Fråga: När smakar matjessillen som torftigast?
Svar: Ensam i en stadslägenhet utan brännvin på midsommarafton.

Årets midsommar blev inte riktigt vad jag tänkt mig.
Sönderskapade händer som gör ont. Pass som precis blev för gammalt. Vara tvungen att åka till Belgien på söndag.

Jag har precis återvänt ifrån Arlandapolisen med ett temporärt pass, (det var ett litet helvete att hitta polisstationen). Och som sagt ätit midsommarsill ensam utan snaps. Det var ingen höjdare precis. Men jag har en pava bättre Champagne i kylen, jag funderar starkt på att dricka upp den själv i kväll. Ja just ja, jag kan inte öppna flaskhelvetet med mina händer. Jag ska se om det finns någon kvalitetsfilm av Lasse Åberg att se på i kväll i TV.

Fanfanfan

I går morse var jag ute på Gärdet och sprang. För första gången på länge gick det bra. På slutet kunde jag tillochmed dra på lite. I en liten nerförsbacke fastnade högerfoten bakom en sten och jag föll rakt fram och tog emot mig med främst händerna, uppskrapade och lossnad hud, det gör ju så jävla ont. där låg jag på grusvägen och letade efter glasögonen, när jag väl hittat dem så försökte jag resa mig, det gick så där, jag var alldeles vimmelkantig och höll på att spy. jag la mig ner och stönade 'fanfanfan', då kom ett par tjejjer fram och försökte hjälpa mig. Jag försäkrade dem att jag bara behövde vila lite så skulle jag vara ok. Strax efter kom ett par killar och försökte hjälpa mig. Jag försäkrade dem att jag bara behövde vila lite så skulle jag vara ok. Jag hörde tjejjerna säga till killarna "Han mår illa", varpå killarna sprang tillbaka till mig "Slog du i huvudet?" "Nej jag behöver bara vila lite" "Vart bor du?" "På Gärdet" "Vilken väg tar du tillbaka?" "Den rakt över Gärdet" svarade jag. "Ok då springer vi den vägen tillbaka också" sa killarna. Ytterligare en kvinna sprang förbi medans jag låg och erbjöd hjälp. jag hade ett sjå att avböja hjälp. Det tog en 10 minuter innan jag kunde kliva upp igen. Men  jag var oerhört tacksam för all hjälp och vänlighet som de passerande erbjöd. Med blodet droppande gick jag sakta hem. Nu sitter jag här och skriver mödosamt med pekfingrarna. Jobbar hemma i dag igen och ska strax ner till husläkarmottagningen för att få händerna omsedda.

På Söndag ska jag till Belgien och har just upptäckt att passet precis gått ut. Jädrans sjuttsibultsingen också. nu måste jag mitt midsommarhelgen försöka anskaffa ett temporärt pass till ett hutlöst pris. Förut gick det bra med körkort att resa inom Schengenländerna, nu krävs pass 'fanfanfan'.

Dumskallarnas sammansvärjning

DN debatt publicerar idag en artikel av Peter Esiasson, professor i Statsvetenskap Göteborgs universitet. I artikeln instämmer Peter i det som många bl.a. jag sagt i  många år 'den generösa flyktingpolitiken har varit ett elitdrivet projekt som aldrig haft majoritetsstöd i befolkningen'. Artikel är kanske inte så viktig men intressant. Artikeln skulle knappast ha publicerats i DN för bara ett halvår sedan, DN har varit ledande och drivande i den 'elit' som drivit den s.k. generösa flyktingpolitiken, senaste halvåret eller året har DN buntat ihop all kritik av den generösa flyktingpolitiken och föraktfullt kallat det för trollverksamhet. Men sedan maj i år har något hänt, DN har låtit antyda att propaganda för den generösa flyktingpolitiken inte varit helt korrekt, ja inte i DN förstås utan i andra media i 'elitkonstellationen'.
Den här sammansvärjningen  har gött  Sverige Demokraterna, som ifrån att ha varit en knäppskalleparti på högerkanten, som knappast skulle kunnat attrahera mer än 5-6% av valmanskåren om 'eliten' haft en mer verklighetsförankrad och trovärdig invandringspolitik, ja partiet skulle kanske inte ens finnas till! Men tack vare sammansvärjningen så blev SD de som låg närmast sanning, sans och verkligheten när flyktinginvandringen blev brännhett i svensk politik. I dag har SD stöd av c:a 20%, vilket innebär att majoriteten av SD väljarna är vanligt folk, som drivits in i SD-fållan av 'eliten'. Nu verkar 'eliten' tro att om vi bara är lite självkritiska och lägger oss nära SD i flyktingpolitiken så kommer alla SD-väljare att gå tillbaka till sina gamla politiska partier. Jag tror att 'eliten' kommer att finna att så lätt är det inte.
Med dumhet och ohederlighet har 'eliten' skapat  dagens SD. Jag hoppas att det finns några i 'eliten', som har ödmjukhet nog att erkänna sitt misslyckande och analysera vad de gjorde för fel.