Trafikreglerarna i Stadshuset

Här har trafikreglerarna i Stockholm Stadshus lyckats. Med en vänster bussfil på Hamngatan upp till Norrlandsgatan och en surrealistisk cykelbana, en busstation i högerfil samt förvirrande markeringar, båda filerna är markerade med texten BUSS, hur det hur det ska tolkas vet jag inte.

Det vet å andra sidan inga andra heller. Väldigt många gör det som är vettigast, de kör i vänster bussfil. Men många med mig kör i höger fil som troligen inte är en bussfil, trots buss-markering och busstation. När en buss stannat vid stationen passerar jag och många andra den stillastående bussen i vänster bussfil. Är detta lagligt? Varken jag eller andra trafikanter vet. Riktigt pajjigt blir det när bussen startar och ska ut i vänster bussfil. Som tur var är det få cyklister som utnyttjar cykelbanan, den måste vara direkt livsfarlig.

För typ tio år sedan gav en trafikplanerare alla som ville, rätt att sätta upp trafikbulor i Bromma. Många var det som skaffade ett farthinder utanför det egna huset, det blev till slut nästan ogörligt att ta sig fram på vissa gator. Samme trafikplanerare försökte också leda trafik till Mälaröarna genom villaområden i Bromma. Han drevs av ett hat mot Brommabor. Till slut blev situationen ohållbar, bulorna togs bort och jag tror att någon fick stopp på trafikplaneraren.

Jag tror liknande motiv finns för en del som planerar trafik och ombyggnad i Stockholms innerstad idag. Det kan inte vara någon med bästa intentioner att få trafiken att flyta smidigt, som är ansvarig för trafikplaneringen av Stockholm innerstad. Jag har full förståelse för att trafikreglering i Stockholm inte är enkelt, men det finns detaljer som idag går utanför inkompetens.
Med hjälp av datorsimuleringar och automatisk datorbaserad trafikstyrning skulle man få trafiken att flyta mycket bättre än i dag.

Dåligt Dagens Nyheter

Jag läser emellanåt DN via min dator. Som prenumerant ska jag ha rätt att läsa web-tidningen, men jag har aldrig brytt mig om att skapa ett konto och logga in till DN, utan jag har klarat mig på att jag läser få artiklar, det finns en begränsning på hur många artiklar man får läsa utan att vara prenumerant och ett konto. Men igår bestämde jag mig för att skaffa ett DN konto för att kunna läsa hur många artiklar jag vill i webbDN. Döm om min förvåning när jag läser detta efter inloggning:

Du behöver uppgradera ditt konto

Du har ett gratiskonto. För att läsa fler artiklar behöver du en digital prenumeration. 

 Det var inget man skyltade med innan jag skapade kontot. Det här är vad jag kallar vilseledande marknadsföring. Det hade jag inte väntat mig av DN.

p.s.
Det finns enkla trick för att gå runt DNs läslimitering, jag funderar på att utnyttja dem, inte för att jag behöver utan för att jag kan. Samt att publicera hur man gör. Jag tycker det är fult och bedrägligt uppträdande av DN  

Skärgårdstur i solsken

"Vi tar en tur genom Stockholm och vidare ner genom skärgården ner till Nynäshamn. Följ med det kommer att bli trevligt". Sonen ringde och tjatade, "vi följer med med Ubbe och Viktor, de ska lägga upp båten för vintern i Nynäshamn". Jag var inte speciellt sugen, båtfärd i slutet av Oktober är kallt och blött, skitkallt och jätteblött. Men en stor elva meters båt där man är inne kan inte bli alltför jobbigt, och det skulle bli kul att träffa Ubbe och Viktor. Jag borde ha vetat bättre. Rejält påpälsad, med vattentät seglarjacka, jeans och gympadojjor åker vi ner till båten, till min fasa ser jag att det är den lille Askeladden, 6 meter öppen båt som ska ner till Nynäshamn.
Det kommer bli en härlig tur, sol, vinden i ryggen och skydd av land, hälsar Ubbe, lite vind 8 sekundmeter max, men som sagt vi har skydd av land i stort sett hela vägen. Lite vind emot oss i början men väl ute ur Stockholm får vi in vinden bakifrån.
Redan innan Skurusundet var jag rejält nedstänkt och jag började ana att det nog skulle bli ganska blött. En kort bit ut på Baggensfjärden insåg jag att i vindbyarna var den upp mot kuling och vindbyarna kom så pass tätt att det kändes som sidvinden piskade upp vatten hela tiden. Redan vid lunchstoppet på Dalarö var vi dyngsura, blötast var sonen det droppade om honom och han vred ur strumpor och handskar. Efter lunchen blev det än kärvare. fortsatt sidvind och öppet vatten, mina genomblöta handskar blev snorhala jag hade svårt att hålla fast i ryggstödet till förarplatsen, tidvis var jag tvungen att pressa mig fast med ben och underarmar. Sonen stod framför mig, det rann konstant vatten ur jackärmarna. Korta stunder var vi i lä av någon liten ö, lagom att skaka liv i underarmarna. Tail wind och skydd av land, morsning!
Nåväl strax innan mörkret föll la vi till vid Nynäshamns havsbad, efter att ha lämnat båten gick vi in och drack en värmande pilsner, fortfarande dyngsura tog vi pendeln upp till Stockholm, där drack vi en stärkande pilsner på Centralstation och sedan åkte jag hem.
Till våren ska vi hämta upp båten, en trevlig tur genom Stockholms skärgård vill man inte missa.
   

Trähusmaffia

I veckan hörde jag ett häpnadsväckande program i P1. Programmet sjöng helt okritiskt trähusets lov. Trä som byggnadsmaterial hade i det närmaste magiska egenskaper. På något underligt sätt är trähuset ett sätt att absorbera koldioxid, att kolet släpps fritt efter att trävirket har förmultnat belystes aldrig. Däremot sades att det går åt mycket mer fossilbränsle att framställa hus i metall och betong. I en undflyende parentes viskade om att de gäller bara om energi framställs med fossilbränsle. Nu är det så att energi framställs med vatten och atomkraft i Sverige, men det hoppades över. Inte heller tog man upp problem med trä i täta skalkonstruktioner eller i våtutrymmen.
Själv kan jag inte arkitektur och byggnadsteknik något vidare, utan jag slogs mest av den helt okritiska inställningen till trä som byggnadsmaterial och en tveksam argumentation för trä som ett miljövänligt byggnadsmaterial. Programmet kändes som en partsinlaga av en trähusmaffia.

Låt bli salvan Marit

Läste att Marit Björgen nu blivit rädd för att smörja in lille sonen med salva i baken.

Det har jag full förståelse för om salvförpackningen ser ut så här och salvan innehåller clostebol. 

Vem är chefen?

Statssekreteraren Erik Bromander har varit ute och rest för mycket. Det tycker jag är konstigt, Erik har ju en chef som godkänner resplaner och attesterar reseräkningar. Det är chefens ansvar att underhuggarna följer regler och förordningar. Vem är chefen?

Forskning på låg nivå

I morse på väg till jobbet på kulturradion, intervjuades någon doktorand i någon normkritisk disciplin. Hen hade undersökt könsroller och dess betydelse för dansundervisning i mellanstadiet. Hen hade efter mycket möda och stort besvär kommit fram till att flickornas rörelsemönster visade att de var objektifierade, medans pojkarna utförde upplevt maskulina rörelsemönster. Båda dessa slutsatser antas vara negativa.
Det saknas sannerligen inte pengar i universitetsvärlden, om en så uppenbart okvalificerad person kan uppta en doktorandtjänst. Vad är meningen med slik forskning annat än slösa med pengar och resurser, doktoranden i fråga ska naturligtvis ut i produktionen och inte uppta viktiga resurser på våra universitet.
Jag kan rätta doktoranden på en punkt, pojkarna utförde manliga rörelser, de var inte bara upplevda de var verkliga, dessutom de förment objektifierande rörelserna flickorna gjorde var feminina.
Med objektifiering menas i det här fallet att flickor tvingas av sina fäder att lära sig att utföra behagfulla rörelser för män att njuta av.