Internetregler

Redan tidigt 1980tal införde jag tre begränsande regler för vad jag skrev i elektroniskt format, på den tiden mest i form a email.
Undvik att skriva negativt om någon, skriv aldrig något elakt och skriv aldrig någonsin något jag inte kan tänka mig säga direkt i ett fysiskt möte.
De här reglerna kom inte till på förekommen anledning, utan av en insikt i att det jag skriver i elektroniskt format kan både sparas och spridas på sätt jag inte haft för avsikt. Jag ville göra det lätt för mig, att slippa gå omkring och oroa mig för vad som händer om 'fel' person råkar läsa något jag skrivit i affekt eller för all del välgrundade meningar om någon skitstövel, sådana finns det ju gott om. Tack vare min självcensur så har jag antagligen sluppit en del pinsamma samtal, vi  har nog alla CC personer i mail vi inte tänkt. En klassiker är att man har tänkt forward ett riktigt korkat mail med en tilläggskommentar typ 'X är en grinig surkärring', men i stället för att forward så har man 'reply all'. Mina regler har nog gjort mig till en bättre människa också, det är ju svårt att veta, men jag gillar att tänka att jag blivit en bättre människa.
Tidigt i år skapade jag "bloggen", ett forum där jag i självironisk form tänkte skriva om förtretligheter i vardagen, ibland kan jag vara rolig, ex. mina beskrivningar av hur jag renoverade ett kök har fått många att skratta. Nu har bloggen inte blivit ett sådant forum utan mer ett forum för en grinig gubbe, där jag kritiserar politik, politiker, offentliga skribenter och journalister. Och gör man det så måste man ibland bryta mot åtminstone min första regel, och jag tycker jag har rätt att göra det, det handlar om personer som tar betalt för att lägga beslag på utrymme i medier, oftast bryter de själva mot mina regler, bl.a. har de en fäbless för att utmåla meningsmotståndare som onda. När en person inhöstar honorar för en dålig text eller i TV torgför urbota dumma åsikter, då tycker jag att det är ok att bryta mot min första regel och ibland även den andra. Jag hoppas att jag aldrig bryter mot min tredje regel att inte kunna stå för vad skrivit i ett direkt möte, då är man inget annat än ett fegt kräk, och det vill ingen vara.
När det gäller rika och framgångsrika personer som profiterar på andra människors olycka, som de som propagerar för spelverksamhet typ Mats Willander, då tycker jag att det är helt ok att bryta mot mina två första regler. Mats Willander lånar ut sitt goda rykte och namn till en skumraskverksamhet vars mål är att ta så mycket pengar som möjligt ifrån andra. Jag tror att 'name and shame' är en verksam metod för att stoppa kända människor från att sälja sitt namn till etiskt förkastliga verksamheter.