Veckan som gick

Hur mycket kan man kräva av andra? En gång ville Per Garthon att svenska folket skulle ta ett vitt år för att hjälpa honom med hans alkoholproblem. I veckan ville en Maja Hagman att vi inte ska använda ordet etnicitet utan göra omskrivningar med ordet populationer i stället. Anledningen är att hon är rädd för att bli nazist om hon stöter på begreppet etnicitet. Jag tycker nog att fru Hagman ska leta efter en lösning på sitt problem hos sig själv. Varför publicerar DN en så menlös artikel?
I veckan har Erik Helmerson (svajig skribent i DN) och jag hört samma radioprogram.   Programmet handlade om en sparkad journalist som ville granska den normkritiska ideologi som härskar på Utbildningsradion. I tillägg till Eriks artikel så tycker jag att Utbildningsradion borde granskas av någon grävande murvel. Den chef som intervjuades i onsdagens "Studio Ett", fick alla varningsklockor att ringa "en sekt härskar på Utbildningsradion". Vad hon egentligen menade var inte lätt att förstå, jag tror att hon försökte linda in att den rådande normkritiska ideologin inte fick ifrågasättas. Att en sådan virrpanna kan få en ledande position i en organisation, räcker gott och väl i sig för att granska organisationen. Ett mycket bra och rejält obehagligt program, som fick mig osökt att tänka på både stalinism och nazism.

Köra bil i Stockholm

För ett tag sedan skrev jag en post om att åka bil i Stockholm, där jag ondgjorde mig över att gator där jag åker ständigt rivs upp för att förhindra biltrafiken, i Stadshuset heter det för att göra stadsmiljön mänskligare och underlätta för cyklister att ta sig fram i innerstan. Det sista är nog det egentliga skälet, att underlätta för mestadels välsituerade innerstadsbor att bekvämt cykla till och från sina jobb. Ingen kostnad är för stor för att underlätta för dessa cyklister att ta sig fram, därom råder politisk konsensus i stadshus och på ledarsidor i Stockholmstidningar.
Efter semesterperioden försvårade man nedfarten till Klarabergstunneln genom några strategiska jobb på Norrlandsgatan, resultatet blev inte helt lyckat, det slinker igenom för mycket bilar, så nu har man rivit upp Hamngatan också.
Man får vänta och se vad nästa åtgärd blir, en vägbom till tunnelinfarten kan skapa ett magnifikt trafikkaos varje morgon. Nu klara jag mig hyfsat ändå, jag åker före rusningstrafiken på morgonen och efter på kvällen,

Vad ska man skriva om nu

I den här bloggen har jag kommenterat och kritiserat ledare skribenter och politiker mest för en väldigt konstig och verklighetsfrånvänd syn på invandrings- och flyktingpolitiken.  Nu var det så att när det gäller invandrings- och flyktingpolitiken så hade SD en mer realistisk syn på verkligheten än de andra politikerna och opinionsbildare, som hade en mer idealistisk syn. Det var bara en fråga om tid innan idealisternas bild skulle kraschlanda i verkligheten, jag hade spekulerat hur idealisterna skulle kunna närma sig realisterna utan att förlora ansiktet. Jag hade tippat på ett försiktigt gradvist närmande i smyg, i stället kastade man ut SD med buller och bång och menade att SD hade haft fel för att de var först med realistiska åsikter i immigrationsfrågan, och att de själva hade rätt för att de efter moget övervägande anammat i stort sätt samma åsikter.

Hur som helst nu har i stort sett alla ungefär samma åsikter i flyktingfrågan som SD haft hela tiden och det gör det lite mindre intressant att kommentera vad som skrivs och sägs om flyktingpolitiken. Alla har mer realistiska åsikter, ja utom en del extrema vänsterskribenter och Miljöpartiet och VPK, men de är inte så många som bryr sig om dem inte jag i alla fall. Det är nog därför jag börjat skriva om biltrafiken i Stockholm, där har tyvärr Miljöpartiet stort inflytande.

post scriptum
Nej jag gillar inte SD, även en blind höna kan hitta ett korn. SD är allt sammantaget ett obehagligt parti, som jag för allt smör i Småland inte vill ha någon kontakt med.

Diskriminerande gympa

Jaha nu hade jag tänkt skriva något ironiskt om min muslimska barndom m.a.a. genusstrukturella korrekthetsskäl kräver att flickor och pojkar ska ha gemensamma gympalektioner, men Hanne Kjöller han före mig. Jag var också utsatt för separerad gympa, men det var mer 'turisterna stannar inne och spelar volleyboll resten går ut och spelar fotboll'. Flickorna hade helt separat gympa, hos dem hade 'turisterna' mens varje gympalektion.