Fridolin triangulerar

,nä det gjorde han nog inte.
Jag såg Fridolin i en minidebatt i SVT i veckan, utan han utövar nog den nya media-imagen miljöpartiet utarbetat efter valfiaskot. Var positiv , var positiv, var positiv, säg inget negativt, säg aldrig något negativt, aldrig någonsin. Var glad och trevlig, ingen dysterkvist. Framåt mot nya djärva mål. Och Fridolin gör det bra, han har gått en lång väg ifrån det lismande slemmet som satte sig ner på golvet i Östermalms gymnasium 'bra fråga, bra fråga'. Mediestrategiskt  var han helt överlägsen den gubbiga kostymklädda kombattanten, som hade väst och en lila slips. Minsta barn vet ju att slipsen ska vara röd. År 2015 svensk sommar och svart kostym med väst och lila slips, SD har nog ingen mediastrateg. SD gubben bjöd mig i alla fall på ett gott elakt skratt, men det kan han ju bjuda på, han cashade nog in ytterligare 0.1% röster och SD har ju fortfarande ett behov av att framstå som respektabla, men han såg ju ut som en clown jämfört med Fridolin.
Det är inget fel att ta hjälp av mediastrateger och marknadsekonomer, Fridolin höll ett lysande tal i Almedalen, man kan bara hoppas på att lärdomen går djupare än bara retoriken, att han gör som han säger, men det är nog att hoppas på för mycket. På rak arm kan jag bara påminna mig om en politiker i Sverige, som gjort om sig själv i grunden, Alf Svensson och det tog honom in i Riksdagen, det är något för Fridolin att begrunda, gör som du säger och du kan bli kvar i Riksdagen.

Ytan betyder mest för politiska partier, men för det ska man inte förringa budskapet, titta på SD inte mycket positiv yta där, de har ju bara den där grabben som ser ut som en ledsen hund och förmedlar att han vill alla väl.

Triangulera mot SD är annars något som alla riksdagspartier måste göra för att stanna kvar i riksdagen, det är något de är pinsamt medvetna om. Det kostar nog på, framförallt för vänstern att stå och suga i sig när SD företrädare är välvilligt nedlåtande. Men att var den som först triangulerar är våghalsigt Det törs nog inget vänsterparti, då kommer kannibalerna i de andra vänsterpartierna fram och äter äter upp vänsterfalangen i det egna partiet, och de har de inte råd med. Hur biter man huvudet av skammen utan att förlora röster åt alla håll, ja säg den som kan. Jag tippar att vänstern kommer med ett gemensamt utspel, så att ingen är först. Räkna med höga brösttoner, ansvarfull, solidarisk, stolthet, gemensamt, 'alla länder måste gemensamt', 'också hjälpa i närområdet', 'vi är stolta över Sverige', 'invandringen kostar kortsiktigt' och aldrig aldrig nämna SD ordet. När du hör sådana tongångar vet du att vänstern har börjat triangulera. Jag tippar att det kommer snart, alla är panikslagna över SDs framfart.

Jag såg att DN har börjat skriva om varför SD har gjort succe, själv har jag under några veckors tid tänkt göra detsamma, jag är i valet och kvalet om jag ska läsa DN först eller inte, innan jag skriver själv för att inte påverkas av DN, men det spelar nog ingen roll, för att travestera en f.d. statsminister, 'de är så jävla dåliga'. DNs trackrecord när det gäller SD analys och hantering av SD är nog svårslaget dåligt. Ett undantag är TVkrönikörens recension av ovan nämnda minidebatt, mitt i prick skulle man kunna säga. Annars är han och hans skrivande något jag under en tid funderat på att kommentera.
Jag är ganska säker på att om jag hade som profession att skriva om svenska företeelser, så skulle jag göra det bättre än de flesta ledarskribenter jag har nöjet att läsa. Men professionellt skriver jag mest om 'data processer' på funny english, och datorprogramkod. Det jag skriver här i Bloggen är inte så genomtänkt utan bara skrivet rakt upp och ner. Jag brukar rätta till de värsta språk- och skriftgrodorna en eller två gånger efteråt.
Stay tuned! som man säger på modern svenska:-)
  

Ideologi och fula gubbar

Jag har skrivit förut att jag inte gillar ideologer, de har en osund tendens att sätta ideologin framför verkligheten. När en ideolog bestämmer brukar konsekvenserna bli katastrofala eftersom ingen ideologi stämmer helt med verkligheten, det är ju själva poängen med idevärlden. Om sedan ideologen heter Georg W Bush eller Mao Zedong spelar ingen roll, att bortse ifrån verkligheten leder till ödesdigra konsekvenser.
När mina barn var små hade jag en regel - lämna dem aldrig ensamma med män, som jag inte kände mycket väl. Anledningen var att jag ville minimera risken att de utsattes för sexuella övergrepp. Det är män som är pedofiler, begreppet kvinnlig pedofil finns i psykologin, men är så sällsynt att det nästan inte finns i verkligheten. Så om jag inte tillåter att mina barn är ensamma med andra män riskminimerar jag sexuella övergrepp mot dem. Min regel ledde till att jag inte ville ha mina barn på dagis med manlig personal. Utan män på dagis är risken för sexuella övergrepp på dagis i stort obefintlig. Jag tror inte det finns ett enda känt fall av sexuellt övergrepp på barn på dagis begått av en kvinna.
I dag råder en kvasivetenskaplig ideologi om absolut jämlikhet mellan könen där synbara könsskillnader är socialt konstruerade och därför inget att bry sig om. En konsekvens av detta är att det inte går att ifrågasätta mäns rätt att jobba på dagis. Jag vill som sagt ta bort bort män från dagis, jag bryr min inte om varför pedofiler uteslutande är män, utan konstaterar att verkligheten är sådan.
Män är en sexuell risk på dagis och har därför inget där att göra. Jag anser att den risken går före mäns rättigheter. Det är en åsikt jag står för, låt de ideologer som sätter männens rättigheter före våra barns trygghet träda fram och argumentera öppet för sin sak.

Det är kul när det går bra för andra

Var ligger övre gränsen för SD? En fråga jag allt oftare hör och som jag själv har tänkt? För några år sedan sa jag c:a 10%, en generöst tilltagen övre gräns för vad jag kallar tokstolle-partier. Nya partier har alltid vältaliga knäppskallar, som alienerar vanliga människor ifrån partiet. Det behöver inte vara knäppa åsikter utan det kan vara klädval som retar vanliga väljare, kommer ni ihåg Miljöpartiet? Peter Eriksson införde eller ville införa en klädkod som förbjöd inkamössor och liknade på partikongresser.

 Men när det gäller SD börjar jag tvivla på mina teorier om tokstolle-partier håller Björn Söder till trots, jag tror inte längre det finns en övre gräns annat än det som gäller vanliga partier, p.g.a. SD viktigaste frågor är sådana som en stor majoritet av väljarna tycker är mycket viktiga, speciellt invandring och flykting problem, och än viktigare de flesta tycker som SD. Värre än så igår hörde jag i P1 att en talesman för FNs flykting-kommissariat såg det som ett stort problem att Sverige tar emot så många flyktingar, det säger SD också. SD officiella partiprogram är inte så extremt som många vill påskina, i ett europeiskt perspektiv är nog både miljö- och vänsterpartiet mer extremt när det gäller exempelvis invandring.

Det jag kan se som kan begränsa SD är att de andra partierna triangulerar ordentligt, d.v.s. lägger sig riktigt nära SD i deras kärnfrågor, eller att ett SD-liknande parti startar som gör att SDs väljarbas splittras. Det sistnämnda är nog en mardröm för alla partier, därför att två 'SD' partier kommer med naturnödvändighet ta marknadsandelar av alla idag etablerade partier, ett mindre SD visserligen, men fler SD orienterade väljare och fler mandat i riksdagen. Enda kruxet för det nya partiet är att komma in i riksdagen, och det tror jag  är fullt möjligt.

Vill de andra partierna se ett minskat inflytande för SD måste de föra en egen 'SD politik', ingen kul paradox för de andra riksdagspartierna. Det parti som har störst problem med dagens situation är definitivt socialdemokraterna. De andra vänsterpartierna har sina röster just därför att de markerar mot SD och de kan nog stjäla S röster om S närmar sig SD, samtidigt som S inte kan närma sig SD tillräckligt mycket för att attrahera SD väljare. Moderaterna har bundit upp sig så starkt för en generös flyktingpolitik att de nog måste byta ledning innan de kan triangulera på allvar.         

Veckorna som gått

Erkännas skall att den intensiva medierapporteringen spelar en roll i detta. Av den anledningen finns det skäl att balansera de enskilda fallen med ett bredare perspektiv om hur det faktiskt ser ut gällande våld, dödligt våld och brottsfall i allmänhet.

Bland statistikskeptikerna - DN 2015-08-15

Jag tycker citatet ser ut som ett fejkcitat i en Connan Doyle roman ifrån förra sekelskiftet. Artikel handlar om att alla vi som tycker sig märka ett ökat kriminellt beteende i Sverige har fel. Jag har väntat på att GW Persson i TV ska berätta om att det var mycket värre förr, ‘på 50talet smällde ligor av mycket fler granater i bostadsområden värst var det på Östermalm i Stockholm’ eller något liknande. Men han har varit tyst, han behöver väl inte den typen av mediaexponeringen längre, (jag hoppas tystnaden inte beror på ohälsa). I stället har Jerzy Sarnecki ryckt  ut och försäkrat oss att det inte är värre nu, jag läste inte hans DN artikel noggrant så jag kan ha missuppfattat andemeningen.

Hur som helst nu har DN kletat på mig ettiketten statistikskeptiker och buntat ihop mig med klimatskeptikerna! Av någon anledning kommer jag och tänka på tripletten ‘Lögn, förbannad lögn, och statistik’, som används för att visa på att statistik kan användas för att underbygga dåliga artiklar.  

Citatet i ingressen ska väl spegla klädsam självkritik, jag sätter en tjuga på att det inte kommer att avspeglas i nyhetsrapporteringen, men osvuret är bäst. Fram till i april i år så skrev DN oproportioneligt mycket om SD, det gick så långt att jag började kalla DN för SDs inofficiella partiorgan. Jag övervägde säga upp mitt 40åriga abonnemang. Inget annat media har värvt så många SD proselyter just p.g.a. den extrema exponeringen DN bjöd på. Någon på DN insåg detta under våren och sedan dess har SD rapporteringen varit mer vettig och normal. Chefredaktören skrev en sida om “exponeringsbalans” i veckan och det tycker jag är bra, det visar både eftertankeförmåga och att man satsar pengarna på vad munnen säger.

Självkritik, eftertanke och gott minne är inte något som ledarskribenter generellt har i överflöd. Om någon till äventyrs tvivlar på detta, gå då tillbaka några år och läs vad som skrevs om den arabiska våren när den var ny och vad som sedan har blivit av den. Jag har inte sett en enda självkritsk reflexion av någon. Utan man trampar på i ullstrumporna mot nya djärva mål.

Nyligen såg jag Lena Andersson på TV, jag hade svårt att få intrycket av henne att gå ihop med den enda artikel jag läst av henne. Jag hade förväntat mig en virrpanna med klent förstånd utan förmåga att föra ett logiskt resonemang. Men icke fru Andersson framstod som både klok och rationell. Nu kommer jag inte börja läsa hennes alster för det, jag har inte tid. I den mån jag läser för nöjes skull så blir det mest engelskspråkig litteratur, därför att utbudet är så oändligt mycket större, just nu läser jag med stort nöje PG Woodhouse på min Kindleplatta, hans språk är fantastiskt, men svårt för mig, ordrikedomen är enorm, jag misstänker att även ‘native English speakers’ har problem med Woodhouse’s texter dessutom bör man kunna franska och det kan inte jag, tyvärr. Men jag behärskar funny English :)

Nä’ru DN där högg du i sten, jag är ingen klimatskeptiker.

We are frying the world and fooling ourselves we can do something about it. If we were serious about this we should drastically decrease the production of fossil fuel, this will only happen after some billion people have died in natural catastrophes as a consequence of global warming.

Citat ifrån min blog 12D - 2014-12-31

Stressfyllda beslut

I en artikel idag i DN skriver Johannes Åman avslutningsvis  "Dessutom finns en skillnad mellan filosofen och politikern. Den senare tvingas fatta verkliga beslut under stor osäkerhet och tidspress".

Detsamma skulle man väl kunna säga om journalisten och polisen.

Miljöpsykopat

I morse hörde jag  Lars G Josefsson rättfärdiga Vattenfalls investeringar i tysk brunkol "vi kunde inte då förutse dagens ekonomiska förutsättningar" eller något liknande.
Hur fan har en sånt miljöpsykopat fått rollen som VD för Vattenfall? Har man inte mer miljöempati än att man bara ser ekonomiska incitament när det gäller Europas skitigaste energikälla, förtjänar man epitetet miljöpsykopat.
Som jag skrivit förr, de som var ansvariga för investeringen i tysk brunkol, borde sitta i fängelse för miljöbrott mot mänskligheten.