Erkännas skall att den intensiva medierapporteringen spelar en roll i detta. Av den anledningen finns det skäl att balansera de enskilda fallen med ett bredare perspektiv om hur det faktiskt ser ut gällande våld, dödligt våld och brottsfall i allmänhet.
Bland statistikskeptikerna - DN 2015-08-15
Jag tycker citatet ser ut som ett fejkcitat i en Connan Doyle roman ifrån förra sekelskiftet. Artikel handlar om att alla vi som tycker sig märka ett ökat kriminellt beteende i Sverige har fel. Jag har väntat på att GW Persson i TV ska berätta om att det var mycket värre förr, ‘på 50talet smällde ligor av mycket fler granater i bostadsområden värst var det på Östermalm i Stockholm’ eller något liknande. Men han har varit tyst, han behöver väl inte den typen av mediaexponeringen längre, (jag hoppas tystnaden inte beror på ohälsa). I stället har Jerzy Sarnecki ryckt ut och försäkrat oss att det inte är värre nu, jag läste inte hans DN artikel noggrant så jag kan ha missuppfattat andemeningen.
Hur som helst nu har DN kletat på mig ettiketten statistikskeptiker och buntat ihop mig med klimatskeptikerna! Av någon anledning kommer jag och tänka på tripletten ‘Lögn, förbannad lögn, och statistik’, som används för att visa på att statistik kan användas för att underbygga dåliga artiklar.
Citatet i ingressen ska väl spegla klädsam självkritik, jag sätter en tjuga på att det inte kommer att avspeglas i nyhetsrapporteringen, men osvuret är bäst. Fram till i april i år så skrev DN oproportioneligt mycket om SD, det gick så långt att jag började kalla DN för SDs inofficiella partiorgan. Jag övervägde säga upp mitt 40åriga abonnemang. Inget annat media har värvt så många SD proselyter just p.g.a. den extrema exponeringen DN bjöd på. Någon på DN insåg detta under våren och sedan dess har SD rapporteringen varit mer vettig och normal. Chefredaktören skrev en sida om “exponeringsbalans” i veckan och det tycker jag är bra, det visar både eftertankeförmåga och att man satsar pengarna på vad munnen säger.
Självkritik, eftertanke och gott minne är inte något som ledarskribenter generellt har i överflöd. Om någon till äventyrs tvivlar på detta, gå då tillbaka några år och läs vad som skrevs om den arabiska våren när den var ny och vad som sedan har blivit av den. Jag har inte sett en enda självkritsk reflexion av någon. Utan man trampar på i ullstrumporna mot nya djärva mål.
Nyligen såg jag Lena Andersson på TV, jag hade svårt att få intrycket av henne att gå ihop med den enda artikel jag läst av henne. Jag hade förväntat mig en virrpanna med klent förstånd utan förmåga att föra ett logiskt resonemang. Men icke fru Andersson framstod som både klok och rationell. Nu kommer jag inte börja läsa hennes alster för det, jag har inte tid. I den mån jag läser för nöjes skull så blir det mest engelskspråkig litteratur, därför att utbudet är så oändligt mycket större, just nu läser jag med stort nöje PG Woodhouse på min Kindleplatta, hans språk är fantastiskt, men svårt för mig, ordrikedomen är enorm, jag misstänker att även ‘native English speakers’ har problem med Woodhouse’s texter dessutom bör man kunna franska och det kan inte jag, tyvärr. Men jag behärskar funny English :)
Nä’ru DN där högg du i sten, jag är ingen klimatskeptiker.
We are frying the world and fooling ourselves we can do something about it. If we were serious about this we should drastically decrease the production of fossil fuel, this will only happen after some billion people have died in natural catastrophes as a consequence of global warming.
Citat ifrån min blog 12D - 2014-12-31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar