Hanif och Anders

Idag skriver Hanne Kjöller en bra artikel om Anders Lindborg och Hanif Bali. Jag får mina intryck av dessa herrar bekräftade, Anders har jag sett i SVT några gånger och jag har läst ett fåtal tweets (5-6) av Hanif. Anders verkar ha otur när han tänker, och Hanif verkar vara en elak och liten människa. De exempel Hanne tar upp i sin artikel visar på just det.

Helmerson missar poängen

I dag ondgör sig Helmerson i DN över alla vi som kommenterat Amanda Linds klädkod. Helmerson missar poängen i åtminstånde min kritik. Det är skillnad på privat och officiellt uppträdande. Hur en minister ser ut privat angår bara ministern, men inte officiellt. Jag tror även Helmerson skulle reagera om Stefan Löven är utklädd till Ronald MacDonald på ett EUmöte. Problem med Amanda Linds frisyr är att hon har den i alla sammanhang, att det står klart för alla att Amanda är/har varit cannabis-brukare och att man gör sig lustig över det,  att hon inte visar respekt för alla i Sverige, inte får respekt av hennes internationella kulturkollegor etc.
Min aversion började med att jag trodde Amanda Linds frisyr var en ovanligt ful rastamössa och att Peter Eriksson när han var språkrör ville förbjuda uppseendeväckande klädsel på MP:s landsmöten för att inte i onödan stöta bort potentiella väljare. Jag fann visst nöje i detta som hände på det landsmöte Amanda Lind blev partisekreterare.
En professionell klädkod om än inofficiell är till för att underlätta kontakter och både visa och få respekt av andra. Detta verkar varken Helmerson eller Amanda Lind ha förstått.

Vådan av att köra för fort

Jaha jag har klarat mig ifrån fortkörningsböter under många år, men igår tändes ett fyrverkeri bakom mig. Två poliser kom fram till mig när jag stannar och upplyste mig om att det gått lite väl fort. 2500 SEK fattigare fick jag fortsätta. Jag hade nog aldrig blivit stoppade då det var en tämligen modest fortkörning, men jag hade missat att betala en påställningavgift när jag köpte bilen, och det blev väl en grej för mycket för poliserna, som var både korrekta och faktiskt trevliga.

Det hela fick mig att minnas en kollega till mig, Piet Holten en säljare jag jobbade med i USA på åttitalet. Piet körde ofta fort, mycket fort. Vi båda hade precis flyttat från Holland till USA, när Piet blev stoppad av en polis därför han körde för fort.
Efter att ha tittat på Piets körkort sa polismannen "Piet du har kört för fort". På amerikanskt vis tilltalade han Piet med förnamn.
"Kört för for, hur menar du?" svarade Piet.
"Du har kört över hastighetsbegränsningen."
"Hastighetsbegränsning?"
"Ja hastighetsbegränsning, ni har väl hastighetsbegränsningar i Europa?" Som amerikan skiljde polismannen inte på länder i Europa.
"Nej, vi har fri fart" ljög Piet, han var ju säljare.
"Du får inte köra fortare än av vad hastighetsskyltarna visar" svarade polisen tålmodigt och pekade på en skylt.
"Men jag kör aldrig fortare än halv fart" svarade Piet och pekade på bensinmätaren.
Polisen tog sig för pannan, "det är möjligt att ni kör så i Europa, men här måste ni följa hastighetsbegränsningen" sa han, och gav Piet en grundlig och utförlig lektion hur man läser av hastighetsmätaren.
Piet tackade för informationen och åkte iväg. Kvar stod polisen antagligen i valet och kvalet ska jag stoppa idioten eller låtsas som inget hänt och låta honom köra vidare. Han valde det senare.

Hade jag valt samma strategi som Piet, igår när polisen stoppade mig hade jag inte skrivit det här, utan varit häktad utan körkort. Totalt kostade det mig 3646 skr, men jag är på fri fot och har körkortet kvar (det blev lite extrautgifter förutom böterna).
   

Respektfull representant

Som minister leder man inte bara Sverige, man är också en representant för Sverige och hela befolkningen. Eller så trodde jag det var. Vår nuvarande regering har en annan mening. Regeringen har alienerat 20 procent genom att inte skilja på SD partiet och dess väljare, detsamma kanske också gäller V och dess 8 procent. Jag gillar inget av partierna men jag tycker att regeringen borde representera även deras medlemmar om inte partierna.
Som minister tycker jag man borde visa respekt för ämbetet, Sverige och hela dess befolkning genom att uppträda på ett sätt som alla kan respektera. Det innefattar något slags minimal klädstandard och utseende. Historiskt har svenska ministrar haft en avspänd inställning till utseende, vilket jag som inte bryr mig mycket om kläder tycker är befriande. Men det finns gränser även för mig, jag kommer att skämmas när Amanda Lind visas upp på den internationella scenen. Det är en avgrundsdjup skillnad mellan Amanda Lind och exempelvis Peter Eriksson, den sistnämnde har jag inga problem med som min representant utomlands, trots en mycket skön klädstil. Peter Eriksson vill för övrigt införa en klädkod i MP som förbjuder excesser a la Amanda Lind. Jag undrar också om inte den större delen av befolkningen kommer liksom jag att känna sig obekväm om de träffar Amanda Lind. 

En tung morgon

På morgonens träningspass presterade jag ungefär 60% mot normalt, allt gjorde ont och jag var sjukt trött efteråt. Varför blir det så? I morse kände jag sympati med skidåkarna när de står och förklarar bort ett misslyckande med "Kroppen var inte med mig", det kan inte vara kul att tävla på en dålig dag. 

Ny regering

Jaha nu har vi en ny regering, det kändes väl inte direkt upphetsande, de jag ville ha in i regeringen kom inte in, alla jag ville ha bort är kvar och dessutom kom hale Anders Ygeman tillbaka och Amanda Lind inhoppande. Den förste väntad den andra som ett dåligt skämt ifrån en klarblå himmel.
Det som störde mig mest var den konfrontatoriska ton som fanns i de installationstal jag hörde. Regerings viktigaste prioritet är tydligen att markera mot SD och i viss mån mot V, inte att vara en regering för hela svenska folket.

Daniel Suhonen lyckas med att säga något vettigt (det är inte varje dag precis) angående MPs kulturminister Amanda Lind - jag är inte säker på att den miljöpartistiska positionen, där det hela tiden blir ”Tintin i Kongo” mot den främlingsfientliga horden, är den bästa.

p.s.
Jag tror jag skrivit det förr, första gången jag såg kulturministern på TV hade jag alldeles för klena linser i glasögonen. Min spontana kommentar var "Va fan har hon på huvudet, det är den fulaste rasta-kepa jag sett" Först efteråt förstod jag att det var hennes hår. Jag antar att partikollegan Peter Erikssson inte är helt förtjust, men det törs han nog inte säga.

Amanda Lind

med mössan blir minister i Sverige.😕

Feministisk snöröjning

Jag gick ut tidigt i morse för att se på blodfullmånen, tyvärr var det inte mycket att titta på,
jag såg lite av en blek fullmåne bakom hustak. Vad jag däremot såg var isen på
Värtavägens gångbana, det var skithalt, så jag gick på den närmast renborstade cykelbanan,
det är väl den s.k. feministiska snöröjningen som prioriterar cykelbana för de mycket få
cyklister mest s.k. lycra-cyklister, män i yngre medelåldern som syns nu i vintertider.

Värtavägen januari 2019, bredvid den renborstade cykelbanan ligger den isiga gångbanan.

Oavsett årstid ska lycra-cyklisterna prioriteras det är väl som kallas feministisk snöröjning. Äldre gående är det inte så noga med, de kan hålla sig inne på vintern.

Uppdatering.
Igår hörde jag en kommunikatör på Daniel Helldens fögderi säga att gångvägen på den för herrejösses många miljoner nyrenoverade Värtavägen är i för dåligt skick för att kunna borstas ren på samma sätt som cykelbanan. Det är en ren och skär lögn, gångbanan håller samma standard som cykelbanan.

Uppdatering 2.
I morse lärde jag mig att feministisk snöröjning är är omdöpt till jämställd snöröjning, eftersom feministisk snöröjning blev ett fiasko.

Margot Wallström

Några har undrat varför jag inte tog upp utrikesministern Margot Wallström i min post om riksdagskandidater. Margot lättkränkt utrikesminister med förmåga att förena även de mest förhärdade fiender i ilska mot henne själv, en utrikesminister som gärna blandar sig i försvarspolitik och som drivit en suspekt kampanj för att socialdemokratiska Sveriges  plats i FNs säkerhetsråd. Dessutom ger hon inget sken av att vara den skarpaste kniven i lådan.
Men Margot Wallström har drivit en kampanj för att uppmärksamma och ställa ansvariga till svars för illdåd i krig mot kvinnor. Att sexuellt våld mot kvinnor förekommer har vi nog alltid vetat, men Margot Wallström har sett till att ingen kan blunda för dessa kvinnofridsbrott. Trots alla synbara tillkortakommanden vill jag ha Margot kvar för att fortsätta driva den kampanjen. 

Granska Daniel Hellden

Läste i blaskan att andelen nysålda dieselbilar går ner, tacka fan för det efter att Daniel Hellden förra året sa att han skulle förbjuda dieselbilar i Stockholm är det klar att många inte vågar köpa dieselbil utan väljer bensinbil i stället. Det är inte så att den potentielle bilköparen väljer att köpa en cykel istället för dieselbil. Det leder till att växthusgasutsläppet ökar och andelen förnybart bränsle sjunker.  Det vet naturligtvis Daniel Hellden, men för honom är miljö och global uppvärmning sekundärt, primärt är att få bort bort bilar i Stockholm, för det är så vi kan rädda Jorden ifrån undergång enligt Daniel Hellden. Han uttrycker sig inte så, men det är andemening i vad han säger och vad han gör.

Jag och många med mig tycker att Daniel Hellden har fel och att han är besatt av tanken att göra Stockholm till en (privat)bilfri cykelstad. Tyvärr är det många som verkar hata Daniel Hellden och också uttrycker hatet på nätet i bloggar som den här och det är lätt att förstå. Daniel Hellden använder en mycket konfrontatorisk retorik a la "reclaim the streets" rörelsen, det plus att han gör livet svårare och dyrare för många bidrar till att många hatar honom, men det är inte Daniel Hellden man ska rikta hatet mot, utan oss stockholmare som väljer konstellationer som ger honom fria händer att utöva sitt bilhat, och den tredje statsmakten som fortfarande gullar med Daniel Hellden, normal journalistisk granskning av Daniel Hellden saknas i stort sätt helt. Det blir en och annan artikel när han självsvåldigt avsätter tjänstemän eller inför olagliga bilavgifter. Låt oss leka med tanken att Daniel Hellden var sverigedemokrat, då hade man grävt djupt i hans bakgrund och plockat fram alla fel och tveksamheter i hans karriär, han hade då knappast överlevt politiskt ett halvår.

p.s.
El-bilar är mycket svårt att få tag på, de som säljs i Sverige går på export till Norge, när jag köpte bil i höstas fanns ingen lämplig el-bil att få tag på, jag valde då det bästa miljövalet, en liten euro-6 dieselbil.

Ministerkandidater

DN listade ministerkandidater i morse, till min glädje såg jag att de hade med Niklas Nordström min favorit som näringslivsminister. Jag kunde också konstatera att Ibrahim Baylan är uppskattad av alla, jag tycker han verkar ha otur när han tänker, men det kanske inte alltid är så farligt för en minister social kompetens är minst lika viktigt. Men sen såg jag till min oförställda fasa att DN listar Daniel Hellden som ministerkandidat, mannen som trafikborgarråd i Stockholm bl.a. försökte skapa en egen poliskår! Vad ska han hitta på som minister? Jag tar hellre Jonas Sjöstedt eller Björn Söder eller vilken som helst av deras partikollegor som minister än Daniel Hellden, han är ju en verklig demokratifara. Efter hans framfart i Stockholm borde han gjort sig omöjlig som ministerkandidat, men vi lever i oroliga tider vad som helst verkar kunna inträffa. Jag bävar inför regeringsbildningen. 

Frostmofjället

Igår åt jag helt vegetariskt utan att tänka på det. Det var först i morse när jag hörde att en Johan Rockström vill att jag ska äta max 100 gram rött kött i veckan jag kom att tänka på det. Han hänvisade till sin barndom på sjuttiotalet då han åt söndagsstek. Det gjorde han säkert men det var inte det enda köttmåltiden i veckan. Rockström saknar minne eller förfalskar historien, när han målar upp Sjuttiotalets barndom  som en tid av närmast nöd. De svenska sjuttiotalisterna är antagligen den mest bortskämda generationen i världshistorien. Vi åt mindre kött på sjuttiotalet, det röda köttet var onekligen relativt dyrare då än nu. Sverige på sjuttiotalet var ett årtionde av överflöd, men söndagsstek var nog förbehållet välbeställd medelklass och bättre, trots detta så åt gemene man rött kött mer än en dag i veckan. Nä du Johan Rockström du bodde inte på Frostmofjället i din barndom, du bodde i landet där det regnade manna ifrån himmelen.

För mycket lim

Sonen ringde och undrade hur han skulle lossa den trasiga halogenlampan i spotlighten.
Den föregående lägenhetsinnehavaren hade nämligen limmat fast lampan i spotten.

Efter mycket pillande lyckade sonen bända ut den trasiga lampan och stoppa in en ny.

Om du känner igen spotten och vet med dig att du limmade fast lampan, så hör av dig.
Hur tänkte du?
Vi tror att du sniffat på limmet innan du bytte lampan och tyckte att det var en bra ide att
säkra lampan med en rejäl klick lim.

Ny regering?

Jag fick regeringsbildningen lite om bakfoten i fredags, jag trodde det var klart med en fyrpartiregering, vilket hade varit en katastrof. Nu ska tydligen L och C stödja en en S+MP regering i utbyte mot mer liberal regeringspolitik. Som det ser ut nu är det kanske det bästa som går att få. Men det är konstigt att C+L har röstat mot sig själva och nu går emot sina ultimata löften, C hade paradoxala ultimata löften, så de var ju absolut tvugna att bryta minst ett löfte om de inte skulle säga nej till allt. Så trots allt var det nog det bästa som kunde ske men snyggt är det inte och det är nog fler än jag som kommer att fundera på vilket part jag ska rösta på nästa gång..

Men nu ska en ny regering bildas och jag har några förslag:

• Ta bort Annika Strandhäll och Ardalan Shekarabi - mer osympatiska politiker får man leta efter, ingen av dem verkar heller vara bra.
• Byt ut Ibrahim Baylan mot en solid LO kraft, Ibrahim är inte den skarpaste kniven i lådan precis.
• Niklas Nordström som näringslivsminister
• Ann-Sofie Hermansson som inrikesminister
• Lars Calmfors som senior rådgivare till Magdalena Andersson.

Med mina förändringar får vi en bättre och kraftfullare regering och arbetarinflytandet stärks, det kanske inte är i linje med modern socialdemokrati, som mer lutar åt den offentliga tjänstemannasektorn till.

Tyvärr går det väl inte att ta bort MP ur regeringen de får vi nog leva med, Bylund är nog bra, men resten har varit mindre lyckade.

V och Jonas Sjöstedt blir intressanta att ha koll på, kommer de att godkänna den nya regeringskonstellationen? Om V säger jag till Stefan Löven kan man räkna med grova populistiska överbud i Vänsterpartiets megafon SVT under mandatperioden, Ingen har väl glömt hur Jonas fick göra sig bred i SVT under föregående mandatperiod, gång på gång "I tuff kamp mot regeringen har V lyckats utverka" o.s.v. Det är dock långt ifrån säkert att V kan svälja förtreten att bli så totalt avsågade som L och C kräver. 

Ann-Sofie Hermansson

skrev en jobbansökan till regeringen i DN i går på debattsidan. För ett tag sedan skrev jag om min superregering efter ett extraval. Sofie Hermansson får gärna ta platsen som inrikesminister eller någon specialminister för bekämpning av politisk extremism. Ann-Sofie Hermansson har visat ett stort mått av sunt förnuft och även handlingskraft när det gäller att mota politiska extrema krafter.

Utlänskt ful-kärnavfall

Är detta verkligen sant?
Utländskt ful-kärnavfall skickas till frihamnen i Stockholm i odeklarerade containers  för vidare befordran med bil genom Stockholm till Studvik eller liknande nukleär anläggning för bestämning av vad det är för avfall som Sverige sedan får ta hand om.
Det här låter så snurrigt att jag var övertygad om att min källa fått det hela om bakfoten. Vet du något om detta är du mer än välkommen att skriva en kommentar. 

Lena Andersson

är inte en skribent jag är så där vansinnigt såld på. Hon skriver snårigt och svårförståeligt, men jag tycker det blivit bättre på senare tid, eller så är det så att jag blivit van, men ofta måste jag läsa flera gånger för att förstå vad hon menar. När jag läste min första artikel av Lena Andersson misstog jag mig på henne, jag trodde hon skrev politiskt korrekt i  en åsiktskorridor till vänster, det kan inte vara mera fel, Lena är sig själv nog. Lena verkar inte bry sig om vad andra tycker och hon tillhör definitivt inte flumvänstern. För ett tag sedan skrev Lena en artikel om personligt ansvar där hon i viss mån tog en slem kulturprofil i försvar. Det var så långt ifrån PK man kan komma, jag trodde inte att Lena skulle få skriva mer i DN efter den artikeln, men igår fanns en ny Lena Andersson artikel i DN som handlade om god mat. Något otippat skriver Lena nyttan av att äta allsidigt och följa klassiska franska recept, i en välskriven och lättläst artikel höjer hon "Det goda franska köket" av Simone Beck, Louisette Bertholle och Julia Child till skyarna.Det visar sig att Lena Andersson har ungefär samma syn på mat som jag själv, mitt exemplar av boken är numera närmast i lösbladsformat gulnade nedfläckade lösa blad. Tyvärr har jag tappat "matgnistan", det är inte så kul att laga mat själv till en själv, det blir mest färdiglagat, mackor eller något snabblagat. I kväll blir det ostron, jag äter dem direkt ur skalet utan något till, vansinnigt gott ska tilläggas.

p.s.
Jag anser att kulturprofilen gott kan sitta inom lås och bom för dåligt uppförande om inte annat. Blir man efter samvaro anklagad för våldtäkt av den andra så har man nog inte varit kärleksfull och ömsint.

Nyår med Dolly

Några har undrat hur Dolly och jag hade det under nyårsafton. Vi hade det jättebra, ingen av

oss märkte så där jättemycket av fyrverkeriet, vi var för trötta.

Förutom att Dolly snarkar och har en del divalater är hon en förtjusande dam.

Att hon är van att bestämma märks tydligt, jag gjorde vissa försök att bestämma var

hon skulle vara och sova, men Dolly sa ifrån direkt, “soffan är min och jag sover mitt

i sängen, end of discussion”. För övrigt var Dolly som sagt förtjusande, nyårshelgen

blev riktigt trevlig.

Början till slutet Hellden?

Kan det vara slutgullat med Daniel Hellden? I några artiklar i DN så låter man kritiker till Daniel Hellden komma till tals och man ställer kritiska frågor visserligen mycket vän kritik men ändå, förut har man mest helt okritisk upplåtit plats för Daniel Helldens närmast sovjetiska argumentationsteknik och hans "reclaim the streets" retorik. Nu ifrågasätter man i alla fall vissa av Daniel Helldens beslut.