Jaha nu har vi en ny regering, det kändes väl inte direkt upphetsande, de jag ville ha in i regeringen kom inte in, alla jag ville ha bort är kvar och dessutom kom hale Anders Ygeman tillbaka och Amanda Lind inhoppande. Den förste väntad den andra som ett dåligt skämt ifrån en klarblå himmel.
Det som störde mig mest var den konfrontatoriska ton som fanns i de installationstal jag hörde. Regerings viktigaste prioritet är tydligen att markera mot SD och i viss mån mot V, inte att vara en regering för hela svenska folket.
Daniel Suhonen lyckas med att säga något vettigt (det är inte varje dag precis) angående MPs kulturminister Amanda Lind - jag är inte säker på att den miljöpartistiska positionen, där det hela tiden blir ”Tintin i Kongo” mot den främlingsfientliga horden, är den bästa.
p.s.
Jag tror jag skrivit det förr, första gången jag såg kulturministern på TV hade jag alldeles för klena linser i glasögonen. Min spontana kommentar var "Va fan har hon på huvudet, det är den fulaste rasta-kepa jag sett" Först efteråt förstod jag att det var hennes hår. Jag antar att partikollegan Peter Erikssson inte är helt förtjust, men det törs han nog inte säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar