Harlequin på svenska

Det är mycket som händer nu, så jag får koncentrera mig på det viktigaste. Igår på väg till jobbet så hörde jag en debatt om en ny Harlequinbok som är skriven på svenska, annars är de översättningar ifrån engelska. Tidigt nittital hjälpte jag en översättare med 'hash brown' som jag översatte till potatisbullar, det är min insats i Harlequinlitteraturen, så om du läst 'potatisbullar' någon gång, så är det min förtjänst. Nåväl igår stod den svenska författarinnan till svars för att boken hon skrivit var normativ heterosexuell, opponenten var någon genusteoretiker, troligtvis lektor på något universitet avlönad av skattepengar. Debatten blev naturligtvis heltossig. Men  genusteoretiker sa något kul som en replik på författarinnans 'Det är roligt att kunna anpassa Harlequin till svenska förhållanden, världen mest jämställda land'. På detta höll genusteoretikern att försäga sig, hon började med att säga 'trots att vi är jämn...' där stannade hon och rättade sig till 'att vi har en bild och föreställning av att vi är jämställda'. Sånt är roligt tycker jag!

Nej jag har aldrig läste en Harlequinbok själv, men jag har som sju åttaring läst liknande noveller hemma hos mormor i Hemmets Veckotidning med visst nöje skall erkännas, så jag vet ungefär vad det är för något.

J-O Waldner

slutade tävla i veckan. Livet blir lite tristare, men jag kan glädja mig åt att jag tillhör en liten exklusiv skara som har plusstatistik på J-O. Jag har inte tävlingsspelat på riktigt även om jag var var med i Djurgården en kort period. Jag lyckades bara vinna en tävlingsmatch, det var mot en av de bättre i klubben.Jag var för nervös, mina nerver gjorde att jag alltid förlorade. För den som inte vet vet, pingis är en extrem precisionssport, kan du inte hålla nerverna under kontroll är du rökt. Och det kunde inte jag. Hur som helst jag vann mot en av de bättre ynglingarna i någon slags tävling, det var liksom inte meningen att jag skulle vinna, en av ledarna kom fram och sa att vi skulle spela om vi hade inte haft en domare utan räknat själva. Naturligtvis förlorade jag returen, det var sista gången jag spelade i den klubben. Rent tekniskt var jag bra. Jag hade en äcklig forhand, en sidskruvad mycket hård topspin, jag kunde variera sidskruven så jag "alltid" träffade fickan på motståndaren och sedan hade jag en stenhård smash, (det här var på den tiden bollen var liten och man fick bra utdelning på smashar). Jag hade en bra backhandblock och djävligt snabba reflexer, tyvärr var det slut på repertoaren där. Motståndarna spelade på min backhand och upptäckte snabbt att jag var skitdålig på backhand, förutom blocken. I ren desperation gick jag över till pennskaftsfattning och blev snabbt betydligt bättre på backhand, tyvärr var fotarbetet för dåligt för pennskaft. (man måste röra sig mer i sidled med pennskaftsfattning). Tretton år gammal insåg jag att jag aldrig skulle bli en bra pingislirare, på träning var jag jämnbra med de bästa i Stockholm, på tävling sög jag hårt. Så jag la av.
När jag var lite mer än tjugo, jobbade jag skift på Atlas Copco, jag hade riktigt bra skift med mycket ledig tid, detsamma gällde för en kompis som jobbade i tunnelbanan. Vi tränade skitmycket pingis i Spårvägens lokaler, det var enormt inspirerande, delar av världseliten tränade samtidigt i lokalen. En dag när jag väntade på min träningskompis, kom det in en liten mörkhårig kille. Efter lite trugande fick jag honom att slå lite mot mig. Han sa inte ett ord men jag förstod snabbt att han var äckligt bra. Han maskerade slagen på ett sätt jag inte sett förut, jag såg inte var bollen skulle komma och han la bollarna konsekvent nära kanterna av bordet. Den lille killen var måttligt road av att spela mot mig, men jag tvingade fram en match vid ställningen ungefär 12-10 till mig så kom hans träningskompis och då bara gick han, jag tror inte han sa ett ord och han la absolut inte ner sin själ i spelet mot mig. Några månader senare ser jag ett inslag i sportspegel om den lille killen. Han lyckades ganska bra in sin pingiskarriär, men nu är det slut. Och han har minusstatistik mot mig! I retroperspektiv den stunden i Spårvägens träningslokal är ett av de stora ögonblicken i mitt liv, plus på J-O, det är inte många som har det.

Birgitta Forsberg

är ekonomiskribent i DN som producerar alldeles eminenta artiklar, ofta med en klar politisk inriktning. I förgår undrade hon vad Ibrahim Baylan gör. Det är något jag undrat ända sedan jag hörde honom i en intervju i TV för första gången för många år sedan. Än mer undrar jag hur han kan få ministerposter, det ju inte den skarpaste kniven i lådan precis.

Lars Lejonborg

skriver klokt idag i Dagens Industri angående skandalen på Karolinska Institutet med kirurgen Paolo Macchiarini. Innan man drar igång avgå-drev bör man läsa Lejonborgs artikel.

Uppdatering 2016-02-13. Det kanske gick för fort att skriva posten. Herr Lejonborg kanske försöker sprida dimridåer. Tiden lär utvisa om det var så klokt skrivet.

Pick me up omelett - receptet

Skiva en liten potatis papperstunt.
Lägg potatisen i en liten stekpanna, täck med olivolja och låt steka på svag värme.
Skiva en charlottenlök tunt, lägg i stekpannan.
Skiva ingefära tunt och lägg i, (kan uteslutas).
Skiva en hel chilifrukt och lägg i.
Skiva en liten kokt potatis och lägg i, (kan uteslutas).
Salta av och låt steka någon minut så allt är genomvarmt.

Mellan varje moment ovan rör om.

Se till att det är ordentligt med olivolja i pannan.
Öka värmen till max.
Knäck i två ägg, och sänk värmen omedelbart till låg igen.
När äggen är klara, lägg på tallrik och ät framför ett moraliskt stärkande Tv-program.

Notera att omeletten ska vara rejält chilistark.

Drogdimmor på DNs ledarsida

Kan ingen på Bonnierkoncernern undersöka vad de håller på med på DNs ledarredaktion? De skriver alltmer konstifika artiklar. Jag tror att de drogar nedåttjack och hasch, idag skriver någon att nationalism inte bara är av ondo. Vem fan trodde det? förutom kommunister och då talar vi om kapitalistisk nationalism. Jo slappskallarna på ledarsidan, nu har någon anonym där vaknat lite ur drogdimman  och skrivit en artikel på temat att nationalism inte bara är av ondo. Jag tror de börjar förstå att de lever i en rökfylld PK-bubbla och att de kanske inte har riktig koll på verkligheten. Nu försöker de omorientera sig utan att tappa ansiktet, så de börjar opponera mot sig själva, men bara lite så att ingen ska märka något.
Det måste kännas för djävligt att inse att en Björn Söder förstår verkligheten och politik bättre än man själv gör. Jag skulle skämmas ögonen ur mig, även om jag var hög som en skyskrapa. Skäms gör de nog på ledarsidan, det är nog därför de konstifika artiklarna skrivs.

Läkare utan gränser

Kirurgen Paolo Macchiarini på Karolinska Instititet har antagligen med berått mod experimenterat på människor med dödlig utgång. Det är inte speciellt smickrande för KI att något sådant har skett.Om det sker på människor som annars skulle dö är en sak, men så var tydligen inte fallet. Om det nu är sant hoppas jag alla ansvariga skiljs ifrån sina kontakter med KI.
Annan medicinsk verksamhet med tveksam etik är den utveckling av neonatalvård som syftar till att få allt tidigare födda barn att överleva. Detta trots att vi inte har teknik för att se till att de utvecklas likvärdigt med de foster som utvecklas i en livmoder. Det allt tidigare födda har en ökad risk för olika typer av "födselskador". Det är exempelvis normalt att tidigt födda råkar ut för mindre hjärnblödningar (vilket har lett till felaktiga "shaken baby syndrom" diagnoser).

Är det verkligen förenligt med god etik ta fram metoder och teknik för att allt tidigare födda ska överleva?
Är det rätt att prioritera sådan forskning?
Jag tycker det mer liknar en tävling där den vinner som får det yngsta fostret att överleva.

Prag 2016-02-05

Har varit i Prag hela veckan, deltar i ett IT möte med kollegor ifrån andra delar av bolaget. Jag har berättat om vad som händer hemma ang. flyktingar, huliganer, polisaktioner. Kollegornas reaktioner är av typ 'wow vi trodde det var illa ställt hos oss ni verkar ha det värre.' Annars är det gråkallt här, inget kul väder att vara ute i. Jag skulle tro att i maj är Prag en fantastisk stad att besöka. Nu spelar vädret ingen roll för mig, vi sitter i möten hela dagarna och försöker komma ikapp inkommande mail på kvällarna.
p.s.
Den som inte tror att det är riktigt arbete att sitta i möte, kan ju prova på en tiotimmarssittning, det kan ibland gränsa till mental tortyr. Det är oerhört ansträngande att hålla fokus hela tiden.

Parabol-hatare rör sig

Till min oerhörda förvåning ser jag att Maj-Britt Theorin har gett sig in i Natodebatten. Jag trodde hon hade lämnat det offentliga för länge sedan. Det är samma stolliga Maj-Britt som tillsammans med Stockholms arbetarekommun vill förbjuda parabolantenner i Sverige.

Man eller mus

Av de flyktingar som kommer till Sverige är män och s.k. skäggiga pojkar i stor majoritet, vilket leder till en skev könsfördelning framförallt i åldersgruppen 15 - 18 år. Samtidigt som det är kvinnor och "biologiska" barn som lider mest i flyktingländerna och flyktingläger. Vi kanske skulle vara lite mer aktiva med att göra flyktingströmmen mer könsneutral genom att exempelvis aktivt erbjuda kvinnor en plats i Sverige på bekostnad av män som tränger sig först i kön.
Om jag var man i ett krigsdrabbat land där kvinnor, min fru min familj lever under ruskiga hot. Om jag var man i en sådan situation hoppas jag innerligt att jag skulle stanna kvar och göra vad jag kunde för att bekämpa hotet och inte fly hals över huvud och lämna kvinnor, barn och gamla kvar. Det är faktiskt det man räknar med att män ska göra.