Kenta vevar

Nu är den osköne Kent Ekeroth ute och vevar igen. Hoppas nu inte massmedia drar igång en storm utan proportioner och far med osanning. Ge inte SD önskad publicitet, utan håller rapporteringen till vad som hänt. Och försök få information ifrån SÄPO vakter. De lär inte gilla att livvakta en typ som Kenta. (Jag antar att han har visst livvaktsskydd, om det är så kan de säkert berätta en hel del.)  

Svårförståelig antisemitism

Igår råkade jag av misstag höra slutet på ett föredrag av kvarterets stolle Jan Guillou, där han berättade att han inte visste att det fanns judar i modern tid när han växte upp. Jag har ingen anledning att betvivla detta. Jag är tio är yngre och skolan hade nog bättrat sig, jag lärde mig mycket om judarnas historia även den moderna historien, men jag hade långt upp i gymnasieåldern ingen koll på vad en modern jude var, jag trodde det endast var en religiös indelning typ frimicklare eller katolik. Jag hade ingen förhållning till judar, för mig var (och är) judar i Sverige som vilka svenskar som helst. Men jag har lärt mig att det finns en gammal och fortfarande levande antisemitism även i min och yngre generationer. Då och då dyker antisemitisk åsikter upp, så det måste hos många finnas en föreställning om att judars är speciella.Vanligast förekommer antisemitism på politikens ytterflyglar hos både vänster och högerextremister är antisemitism vanlig, men antisemitism verkar finnas lite överallt.  Till exempel socialdemokraten Ilmar Reepalu har gjort många konstiga uttalanden, SVT journalisten Helena Groll vädrar fördomar i en intervju med Israels Sverigeambassadör.
Jag har svårt att förstå var den här antisemitismen kommer ifrån, vi har ju ingen riktig uppfattning om vad judar är för några och ingen förhållning till judar som en grupp.

SD kritik ger ökat stöd

LJ Debatt. ”Ledarsidornas SD-kritik har ökat stödet för SD”

På DN debatt skriver Anders Hellström och Anna-Lena Lodenius att Ledarsidornas SD-kritik inte hindrat ökat stöd för SD. 

Jag går ett steg längre och hävdar att massmedias kritik hjälp till att öka stödet för SD. Under lång tid så översköljdes vi av onyanserad kritik mot SD, kritik som lång ifrån alltid var saklig ofta gjordes hönor av fjädrar på ett sätt som utnyttjades skickligt av SD. "Titta vad etablissemanget skriver om oss och er, det är ju inte sant!". Inte ens när kritiken är både korrekt och alvarlig kan man vara säker på att det är negativt för ett populistiskt parti som SD. All publicitet är bra publicitet, därför att många tycker likadant som SD i vissa frågor. Under hela tiden SD gick ifrån att vara ett vanligt knäppskalle part på max. 5 procent tills de hade c:a 15 procent av valmanskåren tokexponerades de i t.ex. DN. Det gick så långt att jag började kalla DN för SDs inofficiella partiorgan. Utan att anstränga sig eller betala så fick SD all publicitet de kunde önska tack vare dummerjönsarna i massmedia, som trodde att "dödade" partiet. Massmedia kunde ha frågat den gamle populisten Birger Schlaug hur man skulle ha hanterat SD, Birger är/var en mästare på att hantera massmedia för att få ett bra genomslag.
Min rekommendation är att försöka tiga ihjäl populister, bara publicera sådant som är skamligt hos alla, typ pedofili. Att ta upp fyllegrejjer som järnrörsskandalen är bara dumt, vem har inte gjort bort sig på fyllan? Alltså sträng återhållsamhet med publicitet, tyvärr fungerar strategin endast så länge partiet är ett litet tokstolleparti under 5 procent.
När det gäller SD är det för sent, jag tror inte tiga ihjäl strategin fungerar längre, skadan som dummerjönsarna gjort är nog svår att reparera. Men i och med att SD blivit stora så blottar de sig för andra typer av skandaler som ekonomiskt fiffel, det gillar inte vanligt folk, eller extravaganser på skattebetalarnas bekostnad. Jag skulle försöka hitta våldtäktsdomar, spritfester för skattepengar och liknande saker att skriva om, och vara noga med att inte överdriva. Att skriva om SD politik hur dum den än är ökar bara stödet för SD.

I kassakön

Jag vet inte om jag blivit extra känslig efter incidenten förra veckan  eller om jag haft otur. Två gånger har jag hamnat bakom kunder i kassakön som krävt extratjänster som tagit lång tid. Vid båda tillfällena så handlar det om äldre människor, jo jag är pinsamt medveten om att man fattar sämre och blir långsammare med åldern jag är själv i rask takt på väg in i "dimman", och jag har överseende med äldre som har svårt att betala och komma ihåg koder och dylikt, men pulsen går upp och ofta är det ett falsk leende jag visar upp.
Nåväl den ena gången var det en äldre dam som hade problem med att förstå varför inte bonuskupongen var giltig, det tog lång tid för henne att förstå alla i hela butiken hade förstått att giltighetstiden hade gått långt innan den äldre damen gav upp.
Vid det andra tillfället var det ett äldre par, där mannen hade problem med att betala det gick låångsamt naturligtvis hade han en massa bonuskuponger och betalade till viss del med mynt som en och en matades in i myntinkastet. Till slut hade han dock betalat och fått sitt kvitto, då precis som expediten skulle börja registrera mina varor säger gubbjäveln "fast jag har fler mynt jag vill bli av med". "Javisst det går bra, lägg i mynten så växlar jag" svarade expediten. Låångsamt matar den äldre gentlemannen in fyrtio enkronor till och får två tjugor i handen. "Hej" säger expediten till mig, "Hej" svarar jag ansträngt.

I slutet på åttiotalet hade jag förmånen att bo utomlands ett tag, först i Holland sedan i Massachusetts USA. I Holland fungerade kassaköerna ungefär som i Sverige, stress och irritation när man fick vänta, men i USA var det annorlunda alla tog det lugnt trots att man kunde få vänta rejält länge, långa köer, överfulla varuvagnar och massor av kuponger, i kön hände det att man började prata om ditten och datten med varann. Vad jag kan komma ihåg blev jag aldrig stressad i kassaköerna i USA, jag antar att omgivningen påverkar. Men jag kommer också ihåg en incident vid en betalstation på Interstate 44. Jag kastade in avgiften i håven inget hände, snart började det tutas bakom mig, jag blev snabbt hyperstressad och gick ut för att försöka få betalmaskinen att acceptera mina mynt. Folk i bilarna bakom mig började skrika åt mig och det var inga snälla ord. Ett gäng ynglingar i bilen bakom skrattade högljutt åt idioten som inte kunde betala. Till slut lät sig betalmaskinen bevekas efter att jag hällt i alla mynt jag hade. Jag kastade mig in i bilen det sista jag hörde var någon som vrålade "People have been shot for less!".

Civilicerat tilltal

Man hinner inte inte mer än skriva något berömmande och positivt om civiliserade politiker som kan debattera på ett vuxet sätt, så måste en jävla idiot (Delmond Haffo) utmärka sig. Dessutom ogillar jag det nya sättet att stämpla alla kön med invektivet hora, jävligt osvensk om ni frågar mig.
Dessutom blir det dubbelfel när det drabbar en så otrevlig politiker som Annika Strandhäll, hon anstränger sig inte över hövan för att hålla debattläget högt precis, nu kan hon klä sig i offerkofta.

Dragplåster?

Jag såg att Kakan Hermansson engagerats av Audi för en reklamkampanj. Man undrar hur marknadsgubbarna tänkte? Vilka av Audis kundsegment appellerar Kakan till?

Ilmar Reepalu

Jag såg att den gamle antisemiten Ilmar Reepalu är i farten. Jag trodde han var avpolletterad för gott, gått i barndom eller gått vidare. Att tänka har aldrig varit Ilmars starka sida, trots det  har han tydligen fått förtroende att leda en utredning om vinster i välfärden, det tyder på att uppdragsgivaren antingen vill ha ett förutbestämt resultat eller inte bryr sig om resultatet.
En ekonomie doktor beklagar sig över att Ilmar misstolkat hans doktorsavhandling. Det är fel, det är någon eller några medarbetare till Ilmars som misstolkat doktorsavhandlingen. Ilmar är inte på den nivån att han kan vare sig tolka eller misstolka en doktorsavhandling.

Agenda igår

Igår  såg jag sista delen av Agenda, kom in mitt en minidebatt mellan Tomas Tobe och Lena Rådström ledd av Mats Knutson. De talades i lugn resonerande ton, man visade varandra respekt, ja precis allt som man önskar att det politiska samtalet ska vara, men som det tyvärr nästan aldrig är ja ni vet kjäbbel och slagord aldrig lyssna på andra upprepa inövade slagord i munnen på varandra oavsett vad andra säger. Men Agenda igår var som ett djupt andetag av frisk luft. Programmet fortsatte med en intervju  med Jimmy Åkesson med fortsatt respekt för varandra, Knutsson lyssnade på vad Åkesson sa och  han tilläts tala till punkt. Programmet avslutades med en debatt mellan två politiska journalister Alice Teodorescu och Peter Wolodarsky, där fanns tendenser till att prata i munnen på varandra, men respekten fanns där.
Agenda igår ett mycket bra politiskt program, för en gångs skull avstår jag ifrån att recensera utan konstaterar, vi skulle få ett bättre samhälle om politisk debatt och argumentation är på en sådan nivå som Agenda i går.

Vinter igen

JA se det snöar, det var väl roligt HURR, precis som en serietidningsgubbe bägge benen i luften och jag tar emot mig med svanskotan. Hur  dum får man vara? Ut och springa på såphala trottoarer. 'AJ' stönade jag, det gör ju så jävla ont att landa på svanskotan,ont i hela ryggen och whiplash light ger en härlig känsla i nacken plus huvudvärk. Jag har nu lovat mig själv att aldrig, aldrig någonsin springa på halt underlag igen. Direkt efter det värsta snöovädret i Stockholm, så stack jag ut för att springa, så jävla dumt. Man tränar för att må bra, här sitter jag och har ont överallt, när jag går så ser det ut som jag skitit på mig.
Av mindre betydelse i veckan som gick, Trump vann. Det gör en inte lycklig precis.Jag hade trott att Clinton skulle vinna, trots att jag sedan länge vet hur illa omtyckta Clintons är i de breda folklagren i USA. Jag har kollegor ifrån USA, några av dem är "Don't tuch my gun and Hillary should go to jail". Det är välutbildade sansade personer. Vi har väldigt olika referensramar i Europa och USA, något som inte så många på bägge sidor av Atlanten är medvetna om. Jag försöker också följa USA politiken och lite av vad som händer i USA. Då kan man inte lita på svensk massmedia, jag vet lite hur de tänker därborta, med betoning på lite. Men svensk massmedia har ingen aning. Det är bara att läsa dagstidningarna, inte mycket om magnituden på USA valets viktigaste faktor "hur illa folk tycker om Clintons". Nu kommer vi säkert få se och höra av politiska skribenter att de anat att Trump skulle vinna p.g.a. monumentala missnöjet med "Washington och Clintons som är mycket större än vad vanligt folk känner till".
Å andra sidan tycker många USA bor att en allmän sjukförsäkring är ren och skär röd kommunism, men de jag kommit i kontakt med gillar att skolor är 'gratis' i Sverige och att man har rätt att vara hemma ett år med barn. Men ofta tycker de att det vi ser som svenska värderingar är just kommunism.
Jag tror att vi alla tenderar att se på andra genom våra "ideologiska glasögon", det kallas för fördomar och det har vi alla, allra mest de som ser sig som fördomsfria.

Det kan bara hända mig.

Igår tog jag en lång promenad i snålblåsten, rejält påpälsad för att inte frysa. Det var Stockholmsväder när det är som sämst. Jag gick fort och hade fick snabbt upp värmen snabbt, så promenaden blev trots vädret ganska trevlig. På vägen hem hoppade jag in mataffären och handlade lunch. Trots att affären var full av kunder hittade jag en kassa med bara en före, snabbt som attan ställde jag mig där och lastande upp mina varor på rullbandet. Småbarnsmamman med tvillingvagn plus barn framför mig kände jag igen. Jag är ganska säker på att det var en före detta kollega, men jag har svårt för namn och ansikten så jag låtsades inte känna igen henne, hon var alltför upptagen med varor och barn för att se mig.
Precis när jag lagt upp alla varor på bandet, tog mamman för mig upp sin sista vara, ett kilo löjrom. Det fick den äldre damen i kassan att totalt tappa fattningen, hon förklarade att burken som inte var prismärkt, var mycket dyr över tusen kronor. 'Ja jag vet det', svarade mamman före mig. Efter en lång palaver som gick ut på att mamman skulle få burken prissatt, sa mamman att då struntar jag i burken. Tack och lov, tänkte jag, men nu virrade damen i kassan till det ordentligt, hon skulle parkera betalningen och ta betalt av mig först, sedan själv ta fram ett pris.
'Jag struntar i burken, jag står här med två småbarn och kan inte vänta' sa mamman som jag misstänkte att jag kände. Då tar en äldre dam som ställt sig bakom mig till orda skrattande sa hon till mig 'Två barn har väl alla haft'. Här står jag i en jävligt jobbig situation, jag hade tröttnat rejält på att stå och lyssna på damen i kassan, dessutom började jag bli svettig, jag var rejält påpälsad och varm. Och nu blir jag indragen i 'vi som hatar småbarnsföräldrar', nu var jag inte bara jävligt irriterad, nu stod jag där och kände mig dum med svett som började rinna efter ryggen. Då tar kassatanten helt sonika med sig burken med orden 'jag tar fram ett pris' och försvinner. Där står jag och väntar, svettigare och svettigare efter en evighet kommer kassatanten tillbaka, med en prislapp på burken. 'Halleluja Gud ske pris' tänker jag, men förgäves, inte fan hjälper det att åkalla Gud. Det gick inte att registrera burken i kassamaskinen.Kassatanten är ihärdig, hon säger det vi alla redan konstaterat, det går inte att registrera, det är något fel och fortsätter att försöka. Jag känner hur jag konar och bestämmer mig för att gå om hon misslyckas en gång till, vilket hon naturligtvis gör. 'Nä, nu skiter jag i det här' säger jag tyst för mig själv och lämnar mina varor och butiken, vid det här laget rinner svetten ner i ögonen. Jag önskar jag hade samma sociala mod som visas i den här filmstumpen. Troligtvis har vi alla råkat ut för liknande situationer, men när man står där känns det som det kan bara hända mig.