Att ha rätt när man har fel

Åsiktsalliansen den samling av riksdagspartier och ledarskribenter mot SD som nu har problem med att förklara varför de närmar sig SD i invandrarfrågan. De kan ju inte erkänna att de närmar sig SD, för det skulle ju innebära att erkänner att de haft fel och de har ju aldrig fel. Den strategi de valt går ut på tre saker:

1. Åsiktsalliansen är intellektuellt flexibla människor, som ändrar åsikter när verkligheten ändras. 
2. SD är grobianer som reflexmässigt utstöter förstenade doktriner de inte förstår.
3. Den nuvarande flyktingsituationen kunde inte förutses.

I dag är det Peter Wolodarski som i DN hävdar att 'det är djupt ohederligt att kalla detta för en anpassning till SD'.  Smaka på den meningen, de som bitit huvudet av skammen har inga problem att offentligt vrida sanningen i något som en liknar en mästerskapstävling i bortförklaring. Ingen i åsiktsalliansen kommer någonsin att erkänna att de närmar sig till SD, utan de säger att de anpassar sig till en förändrad verklighet. Att de därigenom närmar sig SD kommer de aldrig någonsin erkänna, eftersom de i åsiktsalliansen är intellektuellt överlägsna grobianer kan SD inte haft rätt, utan SD har fel därför att hade rätt för tidigt. Så här kommer de hålla på tills det blir en mer allmänt accepterad sanning, det vilar något sovjetkommunistiskt över argumentationstekniken, det går inte argumentera med åsiktsalliansen. Att de framstår som löjliga bryr de sig inte om, de kommer att spinna runt sina argument tills ingen orkar säga emot dem längre.

Om vi tittar på åsiktsalliansens argument, så får man väl först hoppas att de är intellektuellt flexibla, men det hindrar dem inte ifrån att närma sig SD, snarare är det väl flexibilitet en förutsättning för att ändra åsikter. 
Det andra argumentet är nog sant  till viss del i alla fall, har man en gång hört Björn Söder lägga ut texten så är man nog beredda att hålla med, och Björn är långtifrån ensam i SD. Men innebär det att SD som parti automatiskt alltid har fel invandringsfrågor? 
De här två första argumenten är någon typ av skenargument, de belyser ju inte kärnfrågan om åsiktsalliansen har närmat sig SD i invandrarfrågor, utan de är mer till för att flytta fokus ifrån kärnfrågan, en typ av debatteknik skulle man kunna säga. 

Det tredje argumentet är det konstigaste eftersom det så uppenbart är falskt. Alla visste att vi kunde vänta oss en flyktingvåg av aldrig tidigare skådat mått. Den som orkar läsa statistik kan lätt se att så är fallet, normalt tar en socialdemokratisk regering in c:a 30000 om året, borgerliga regeringar släpper in lite fler 40000 till 60000. det är c:a 10 år sedan jag läste statistiken men så såg det ut då, tendensen var tydlig borgerliga regeringar släpper in fler, men jag tror ett snitt ligger under 50000 per år. Förra året förutsades att c:a 100000 skulle komma i år och nästan lika många de närmaste åren. Sedan försommaren har vi ständigt matas med katastrofbilder med flyktingar som kommer mot Europa nästan alla intervjuade av dem säger att de vill till Tyskland eller Sverige. 
Hur kunde man inte förstå att det skulle uppstå en mycket svår situation i Sverige i slutet av året när flyktingarna börjar nå fram till Sverige?

Faulty towers

av John Cleese och Conny Booth är nog den bästa komediserie för TV som gjorts. Men det finns andra gamla serier som är riktigt bra. I morse råkade jag se  ett avsnitt ur 'Yes, Minister', serien handlar om den brittiske ministern James Hacker. Att brittisk politisk satir från 1980 fortfarande är vansinnigt rolig talar lite om kvalitet, skådespelarna är brillianta. Avsnittet jag såg 'The Economy Drive' fick mig att skratta flera gånger och det är inte ofta jag gör det nuförtiden.

Att fega ur.

Med någon dags eftersläp tar DN's ledarsida upp ämnen jag skriver om. Det betyder inte att DNs ledarskribenter läser min blog, mina läsare är nästan uteslutande USA bottar. Utan det betyder att DNs ledarskribenter är lika trendkänsliga som en sextiårig gubbe, med några dagars eftersläp.
För några dagar sedan skrev jag om faror med religion, och nu idag skriver DN om Lars Vilks. Lars Vilks är i mina ögon en knäppskalle som gör skitdålig konst. På grund av detta försöker galna muslimer döda honom, det är inte tomma hot en människa har dött i ett attentat och Vilks bor på okänd ort med livvaktsskydd. I artikel lägger en vän till honom in en brasklapp 'jag delar inte alla hans åsikter'. För mig är herr Vilks helt ointressant jag ögnade igenom artikel som hastigast och beslöt att läsa något annat i stället.
Men det som slog mig när jag såg artikeln är det dåliga stöd Lars Vilks får. Pennkrigarna på ledarsidorna som med höga brösttoner basunerar ut stöd för pressfrihet, piper lite tyst om Vilks, det är ju farligt på riktigt, att stötta honom. Muslimer i Sverige är också helt tysta inte ett pip till Lars Vilks försvar, inget 'rör inte min kompis', inga rockmärken med Lars Vilks och texten 'Jag är Lars Vilks'. Inga ställer upp för Lars Vilks, inte jag heller, den tänkta titeln på den här posten var just 'Jag är Lars Vilks', men det kan missförstås och jag vill inte mista livet för ett missförstånd. Jag är bara en IT-gubbe som började skriva.

Alla andra visste

Nyss i SVT hörde jag Stefan Löven påstå att ingen kunde förutse flyktinganstormningen mot Sverige. Vad han menar är nog ingen i regeringen. Alla andra i Europa visste att en jättelik våg av flyktingar mot Europa och framförallt Sverige var trolig. Sveriges statsminister sätter dumstrut på sig själv och resten av regeringen. Alla visste Stefan, alla utom du och din regering. Om du inte tror mig fråga dina kollegor i Norge och EU.

Hur kunde det gå så

Nu försöker regeringen göra vad alla med sunt förnuft förstått sedan länge måste göras, stänga gränsen. Invandringsadministrationen kollapsar, gör man inget kommer hela Sverige som vi känner det kollapsa inom ett år. Nu står en vilsen statsminister och säger att han är tvungen att som sista utväg stänga gränsen, ja han uttrycker sig inte så men det är vad han menar. Han står tillsammans med sin vice som hulkar av harm därför hon är tvungen, mot sitt regeringspartis vilja, vara med och rädda landet. Bakom sig har de bägge en förstående och stödjande riksdagsmajoritet, de har också en majoritet av ledarskribenter med sig.
Statsministern säger att han är stolt över att Sverige tagit ansvar.  Med ansvar menar han att vi släppt in alla som har tillräckligt med pengar att ta sig hit, utom de som bistått vår egen försvarsmakt. Med ansvar menar han också att vi låtit alla förstå att de är välkomna hit.
Statsministern är också besviken på resten av EU Tyskland undantaget, för att de inte tagit ansvar.

Förre statsministern höll ett känslosamt valtal förra året. Talet var också ett desperat kristal. Strax därefter meddelas jag kommer inte ihåg av vem att man räknar med c:a etthundratusen flyktingar till Sverige 2015 och nästan lika mycket åren därefter. Jag satte kaffet i vrångstrupen när jag hörde detta, etthundratusen flyktingar är jättemånga. Jag blev nästan blå in ansiktet när personen fortsatte, det blir svårt med vi klarar det 'det är inte mer än en procent av vår befolkning'. En procent varje år de nästkommande åren det är kolossalt många. Det är faktiskt så många att det är en folkvandring, som skapar en 'alla ska vi dit' känsla och det går inte att precisera antalet, utan det blir istället en fråga om logistik, hur många som kan transportera sig till landet som släpper in alla. Då kan man förvänta sig att regeringen med högsta prioritet förbereder sig och landet på den anstormning som var i antågande. Av allt att döma gjorde regering ingenting utan satt och väntade, antagligen hoppades man att det inte skulle komma så många hit, utan att de andra EU-länderna skulle absorbera flyktingarna.

I Syrien före sammanbrottet fanns en föreställning att Sverige var ett land av mjölk och honung ditt alla var välkomna och svenska staten bjuder. Sverige hade både ambassad och underrättelsepersonal i Syrien så kunskapen om detta fanns, men antagligen så tog inte ansvariga i regeringen till sig den kunskapen eller värdesatte den inte. Nu står man handfallen när alla vill till Sverige.

Sveriges flyktingpolitik var/är extrem i EU. I en radiodebatt mellan Fridolin och Åkesson jag tror det var förra sommaren, så anklagade Fridolin som vanligt SD för att vara ett parti med en extrem invandringspolitik. Åkesson replikerade kallt att SD var det parti i riksdagen som stod för en 'EU normal' invandringspolitik, det var MP och de övriga riksdagspartierna som stod för en extrem politik. Fridolin förstod,han har mig veterligt efter den debatten aldrig mer kallat SDs invandringspolitik för extrem. Sanningen är att man i andra länder sedan lång tid tillbaka väldigt tydligt uttryckt att Sverige har en extrem (och vettlös) invandringspolitik. Hur kunde någon tro att resten av EU skulle komma till Sveriges hjälp? Skadeglatt skrev en dansk tidning 'Sverige bjöd in hela världen till fest, nu när gästerna kommer stänger man dörren'. Ingen med lite intresse för omvärlden kunde tro att EU ens hade sympati för Sverige, än mindre tycker de att Sverige tagit ansvar, men Sveriges statsminister är besviken, för att de andra inte gjort vad vi krävt utan de andra har gjort precis vad de sagt att de ska göra.

Jag har svårt att hitta en historisk parallell, det närmaste jag kommer är Bysans som på fjortonhundratalet alltmer prioriterade kultur som var fint framför försvar och krig som var fult. Men det är ingen bra parallell, den danska sagan om kejsaren utan kläder är bättre.

Hur kunde det gå så?

Skägget dumskalle

Jag hinner fan inte mer än att skriva om att personer med ett helskägg som skrämmer skiten ur vanligt folk borde raka av sig skägget, så skriver DN en artikel om problemen de skäggprydda männen har med rädda människor omkring dem i det offentliga rummet.
Sådana artiklar har jag inte läst om typ skinnskallar eller naziuniformsklädda för den delen heller.    

Karl Marx hade rätt

Religion är opium för folket. I det innefattas att religion är ett instrument för makteliten. I Sverige har vi fört en hård kamp för religionsfrihet som startade redan i början av 1800talet med kampen mot konventikelplakatet. Kampen fortsatte under 1900talet för frihet ifrån religion, vilket lett till att Sverige i slutet av 1900talet  troligtvis var världen mest sekulariserade land. Pennan och satir har varit verksamma vapen i kampen mot vår kristna religion, det är inte svårt att hitta ämnen att skriva om när man tar forntida sägner utan tillstymmelse till bevis på fullt allvar.
Nu börjar Sverige fyllas på med människor som inte bara tar sin religion på fullt allvar, de kräver full respekt för Islam, om någon skriver utan respekt eller förlöjligar Islam tar muslimer sig rätten att mörda i religionens namn. Det är precis allt vi framgångsrikt kämpat emot i tvåhundra år. Idag finns en överdriven respekt för Islam och det finns de som skryter över att vi har praktiserande muslimer både i riksdag och regering. Vi borde gråta över det faktum att vi har religiösa människor i regeringen, bl.a. finns en kristen kulturminister som påstår att hon får råd av Gud. Man tar sig för pannan. Religion har alltid varit ett verktyg i händerna på våldsbejakande fanatiker oavsett om de varit medeltida korsfarare eller moderna terrorister. Att förneka att det finns kopplingar mellan Islam och islamister är lika galet som att säga att att kristendom inte hade något med korsfararna att göra. Vi borde bekämpa religion varhelst den visar sitt fula tryne.

Att bita huvudet av skammen

Jag har skrivit att ledarskribenter har aldrig fel, de bara går vidare och skriver om något annat. Om de någon gång reflekterar över egna fel som gjorts är det aldrig som egna fel utan det är ett anonymt journalistkollektiv som står för felen.
Om man gör prognoser och förutsägelser om framtiden bör man gå tillbaka till kontrollera hur fel man hade, om inte annat gör det en lite ödmjuk. Ledarskribenter och politiker brukar aldrig erkänna sådana fel utan hittar på bortförklaringar, typ egentligen hade de rätt men verkligheten är fel.
För en tid sedan skrev jag om hur just ledarskribenter och politiker skulle bli tvungna att närma sig SDs invandringspolitik och hur det skulle gå till, naturligtvis hade jag inte helt rätt. Att de har närmat sig SD är rätt men inte hur. Jag trodde att de skulle bli ett tjuv-och-rackarspel och att de skulle gå försiktigare fram. I stället bildade ledarskribenterna och politikerna en allians anförda av bl.a. Erik Helmerson i DN där alla bara hoppade över till SD åsikter samtidigt som man knuffade ut SD. SD hade fel därför att de tidigare än andra hade de åsikter alla nu i varierande grad har. Åsiktsalliansen är intellektuellt flexibla människor, som ändrar åsikter när verkligheten ändras, SD är grobianer som reflexmässigt utstöter förstenade doktriner de inte förstår.
Jag är övertygad om att en Tage Danielsson hade kunnat fira satiriska triumfer om åsikter som samtidigt är rätt och fel och att man alltid haft åsikter som man aldrig haft, etc etc.

Bister vinter

Igår var första vinterdagen i Stockholm. Jag tog en långpromenad och det var jädrigt kallt i blåsten. Rejält nerkyld avslutade jag promenaden med att handla mat till middagen. Det kvinnliga tiggarna satt som vanligt ute och tiggde och i kylan frös de, deras män däremot satt inne i värmestugan (köpcentret). Inte ens den självutnämnde sopstationsvärden syntes till. Av tiggarna såg jag bara kvinnor ute och 'jobbade'. Jag har tidigare noterat att tiggar-kvinnorna är flitigare än tiggar-männen, de senare står ofta i klungor och röker, det har jag inte sett tiggar-kvinnorna göra.
Det är synd om tiggarna som sitter ute och fryser, men jag ger aldrig något till dem. Att få pengar utan motprestation är inte ok tycker jag. Sopstation-värdarna är speciellt jobbiga, de kräver betalning för att de står vid sopstationen och är just jobbiga. Jag tror att de är extra jobbiga mot äldre och kvinnor, jag känner till fall där soppåsar slitits ur händerna och sedan har de blivit avkrävda på pengar för hjälp med att slänga soporna.
Jag är emot tiggeri och gillar inte tiggare, men jag har inget recept för hur man ska bli av med dem. Jag ser gärna ett förbud mot tiggeri, men hur ska det utfomas? Jag tycker inte EU-medborgare som saknar pengar för eget uppehälle ska tillåtas komma in i Sverige, men med tanke på flyktingsituationen idag känns det lite löjligt att stoppa fattiga EU-medborgare vid gränsen. Jag får nog vänja mig vid att gå förbi frysande tiggare utan att bry mig.  

Med risk för liv och lem

I dag skriver Erik Helmerson i DN att Mali förtjänar vårt stöd mot terrorn. Det är säkert sant, men det jag reflekterar över i rubriken är vårt stöd. Min yngste son har liksom många andra utbildat sig för att med vapen i hand och risk för liv och lem anmält sig frivillig för att stödja Mali mot terrorn. Det är klart och tydligt vad min son med kollegor menar med att stödja Mali, men vad menar Erik Helmerson med vårt stöd? Det är inte lika klart och tydligt.

Raka av dig skägget dumskalle

Senaste tiden har jag både hört och läst om män som säger 'folk är rädda för mig p.g.a. av skägget'. Visa medkänsla och solidaritet med hela sveriges befolkning. Raka av dig skägget!

Ett land som släppt garden

I DN idag, en artikel av Erik Helmerson som jag instämmer till fullo i. Jag kan förstå att Stefan Löven säger att Sverige varit naivt, för att skapa samling i leden, men helt sant är det inte. Det är ganska många i Sverige som under lång tid varnat för nedrustningens följder och en otidsenlig allianslöshet. Mikael Odenberg är ett känt exempel. Tyvärr fortsätter neddragningarna i försvaret, den senaste försvarsöverenskommelsen täpper till de största hålen i försvarsbudgeten men leder inte till en upprustning av det militära försvaret eller en uppbyggnad av ett totalförsvar som Sverige är i stort behov av.

Grabben är inte så jävla dålig

I morse läste jag en bra artikel av Carl Bildt om IS/ISIS/Daesh eller vad de nu heter, (senast igår tyckte jag höra ISIL ifrån Stefan Löven). Carl förstår att man inte kan åka ner och besinningslöst bomba utan man måste utarbeta en heltäckande strategi som inbegriper hur hela området ska hjälpas i en post-IS värld. Carl har också förmågan att dra historiska paralleller till Europas 1600tal, det går att dra många historiska paralleller, det räcker med att gå tillbaka till Libanon ungefär 1980 -1995. Carl har förstått att det kommer att ta lång tid att få till en ostabil fred. Själv har jag sagt minst tio till femton år, men det är optimistiskt, vi talar om civilisationens vagga, där man alltid krigat i ständigt nya konstellationer. Att tro att man kan åstadkomma stabil fred i området med goda demokratier som styr i närtid är oerhört naivt, det är ett hundraårsprojekt.

Solidaritet

Nu krävs att vi, alla länder i EU visar riktig solidaritet med Frankrike. Den senaste terroristattacken mot Frankrike är en krigsförklaring inte bara mot Frankrike utan mot hela EU. Jag hoppas alla länder i EU bistår Frankrike även med stridande personal om så behövs. Det gäller även Sverige om så bara en symbolisk styrka och några få Gripen plan som utför riktiga krigshandlingar. Bilda först en allians, identifiera fienden, bestäm en strategi och utför den noggrant. Om krigshandlingar ingår i strategin ska alla vara med även i striderna. Det är riktig solidaritet och visar att alla länder vågar stå upp mot terror och förtryck.

Abortlagstiftning

I veckan uppmärksammades abortlagen. Den bygger på kvinnans rätt att bestämma själv över sin kropp och fostret, men bara upp till en tidsgräns som tydligen bygger på hur unga missfallsfoster sjukvården klarar av att rädda. Nu har landvinningar inom prematurvården gjort att aborterade foster skulle kunna räddas, vilket gör att lagstiftaren överväger att sänka tidsgränsen för abort. Jag tycker att sammankoppling av kvinnans rätt att bestämma över sin kropp (och foster) med prematurvården är olycklig och kommer så småningom att leda till att abort förbjuds.
Kvinnans rätt till sin kropp och foster kan stå på egna ben, en tidsgräns behövs, den som finns idag verkar vara bra ingen klagar på den vad jag vet. Låt dagens abortlag vara kvar, men frikoppla den ifrån prematurvården.

Trigger Warning

Nu har favvoprogrammet 'Debatt' gått lite väl långt, som vanligt när jag ser tramset så är jag mycket trött eller vaknar till i TVsoffan. "Trigger warning" säger en tomte i rutan och pratar om barn. Va fan är 'trigger warning' tänker jag, av sammanhanget förstår jag att det har med perversioner att göra, tomten har en pedofil framtoning och pratar om barn och 'trigger warning', även om debatt är ett knäppt program så tycker inte jag att att man ska debattera pedofili.
Tidigare i programmet pratade Susanne Osten hon däremot är perfekt för progammet, "besser wisser" - ja, "elitistisk" - ja, "ödmjuk' - näe.

Stäng dörren

Från TV igår, en afrikansk kvinna i en Stockholmsförort om flyktingsituationen i Sverige. På mycket dålig svenska säger hon 'flyktingarna kan bo där svenskarna bor, det är dom som bjudit in flyktingarna'.
Notis i en dansk tidning igår. 'Sverige har bjudit in hela världen till en gratisfest, när gästerna kommer tänker de stänga dörren'.
Är det någon som tror att det är något land i Europa som vill hjälpa Sverige, eller ens tycker att det är bra att vi faktiskt bjudit in hela världen.
Den är inte bara syrier med akut skyddsbehov som kommer hit, de flesta som kommer hit är afghanska yngre män som ofta utger sig för att vara barn. Totalt kom 10000 flyktingar hit förra veckan. Det här är statistik, inte politisk propaganda. Moderaterna vill nu ha ett stopp annars hotar en systemkollaps. Men det är fel, systemkollapsen sker nu mitt framför ögon på oss. Jag var naiv och trodde att vi d.v.s. Sveriges regering sedan länge förberett  oss på flyktingströmmen, men så är ju inte fallet. En handfallen Stefan Löven låtsas vara glad och tro på EU-kollegor när de lovar hjälp med flyktingarna, om nu någon tror något annat, de ljuger ingen kommer till Sveriges hjälp. De flesta hyser inte ens sympati med oss, de är förbannade och skadeglada för att vi bjudit in alla i stort utan begränsningar.
När strömmen av Kosovoalbaner på nittiotalet blev för stor för Sveriges förmåga att hantera situationen så stängde Ingvar Karlsson gränsen. Stäng dörren, för helvete Stefan Löven stäng dörren.        

Goda människor kan göra onda saker

I dag agiterar Peter Wolodarski i DN för att Sverige ska ge Edward Snowden asyl. I min engelska blog 12d skrev jag en post om varför jag anser att herr Snowden inte ska få varken asyl eller rätt att vistas på svenskt territorium. Snowden har vållat Sverige skada. Han har hjälpt onda krafterna i världen genom att avslöja hur demokratiska länder försöker skydda sig mot ondskefulla diktaturer, terrorister och organiserad brottslighet.  Han hävdar nu att det skulle vara viktigt att han beviljas asyl i Sverige och att han inte valt Ryssland där han nu vistas. Det sista kan nog vara sant, men han har valt bort de västliga demokratierna genom sitt agerande och jag tycker det är fel att ge honom asyl i Sverige, oavsett om Edward Snowden är en god eller ond människa.

Sanningen Niklas Orrenius

hela sanningen och bara sanningen. För några månader sedan skrev DN journalisten en  artikel om sanning på ett insiktsfullt sätt. Sanning är inte samma sak för oss alla, bl.a. är sanning som begrepp kulturellt betingat vi förhåller oss till sanning på olika sätt i olika kulturer. Sanning som begrepp är värt en egen blogpost. I sin artikel är Niklas också självkritisk, inte mot sig själv utan mot obestämda i journalistskrået för sin behandling av SD. Så långt så väl, men sen så töjer Niklas själv sanningen, den felaktiga behandlingen skulle bestå i att för några år sedan så kunde svenska journalister fortfarande tala om att tiga ihjäl SD. Om SD tegs ihjäl för många år sedan vet jag inte, då brydde jag mig lika lite om SD som något annat extremistparti. Men för några få år sedan så var det allt annat än tyst. Ofta utmålades SD väljaren som en rasistisk underbegåvad yngre svensk man som ägnade sig åt (fördummande) dataspel och att sprida näthat. Den här gruppen var fredlös i massmedia, man kunde skriva vilken skit som helst om dem. Fram tills i våras ägnades många spaltcentimetrar varje dag åt göra-höna-av-en-fjäder kräkartiklar om just SD i DN. Inte så att man ljög, utan mera att man hymlade, undanhöll och tänjde på sanningen. Det gäller självklart även invandringen till Sverige, det hänger ju ihop med SD. Men sedan i våras så har en tillnyktring skett. Man har skrivit om att sluta hymla om invandringens kostnader. Man har slutat skriva konstifikt vridna artiklar om SD. Man har slutat ge SD groteskt mycket utrymme i tidningen.
Jag skulle vilja veta av journalisterna på DN varför de förut inte gav en korrekt bild av SD och invandringen, och vad som gjorde att de började ge en mer korrekt bild någon gång i våras. Men den sanningen kommer varken Niklas eller någon annan journalist skriva.

Brottsstrukturer

Det ligger i sakens natur att vi försöker förstora illdåd som inte stämmer överens med vår egen världsbild och tvärt om. Med det i bakhuvudet är det inte förvånande att xenofober inte pratar så mycket om illdådet i Trollhätteskolan men desto mer om 'Ikea morden'. Och tvärtom när de gäller xenofobernas extrema motståndare, vad de nu kallas jag har ingen bra etikett för dem. De dåd man 'inte gillar' tillskrivs en organiserad ond sammansvärjning, medans de dåd man 'gillar' tillskrivs enskilda vettvillingar som ville väl men gjorde fel. Nu läser jag samma tankekonstruktioner på DNs ledarsida, där kan man tydligen inte ser skillnad på brännandet av (blivande) flyktingförläggningar och 'skolmorden', av det som beskrivits i media så är det en enskild gärningsman troligtvis djup deprimerad som begått 'skolmorden', korrekt medicinering med antidepressiva läkemedel kanske hade förhindrat morden. Av allt att döma är även 'Ikea morden' utförd av en enskild person och inte någon terroristorganisation.
Att förneka de strukturella skillnaderna mellan dels förläggningsbränderna, dels skolmorden och 'Ikea morden' gynnar ingen, morden är utförd av en enskilda gärningsmän, bränderna däremot är mer något slags organiserad verksamhet.