Med någon dags eftersläp tar DN's ledarsida upp ämnen jag skriver om. Det betyder inte att DNs ledarskribenter läser min blog, mina läsare är nästan uteslutande USA bottar. Utan det betyder att DNs ledarskribenter är lika trendkänsliga som en sextiårig gubbe, med några dagars eftersläp.
För några dagar sedan skrev jag om faror med religion, och nu idag skriver DN om Lars Vilks. Lars Vilks är i mina ögon en knäppskalle som gör skitdålig konst. På grund av detta försöker galna muslimer döda honom, det är inte tomma hot en människa har dött i ett attentat och Vilks bor på okänd ort med livvaktsskydd. I artikel lägger en vän till honom in en brasklapp 'jag delar inte alla hans åsikter'. För mig är herr Vilks helt ointressant jag ögnade igenom artikel som hastigast och beslöt att läsa något annat i stället.
Men det som slog mig när jag såg artikeln är det dåliga stöd Lars Vilks får. Pennkrigarna på ledarsidorna som med höga brösttoner basunerar ut stöd för pressfrihet, piper lite tyst om Vilks, det är ju farligt på riktigt, att stötta honom. Muslimer i Sverige är också helt tysta inte ett pip till Lars Vilks försvar, inget 'rör inte min kompis', inga rockmärken med Lars Vilks och texten 'Jag är Lars Vilks'. Inga ställer upp för Lars Vilks, inte jag heller, den tänkta titeln på den här posten var just 'Jag är Lars Vilks', men det kan missförstås och jag vill inte mista livet för ett missförstånd. Jag är bara en IT-gubbe som började skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar