Jag har skrivit att ledarskribenter har aldrig fel, de bara går vidare och skriver om något annat. Om de någon gång reflekterar över egna fel som gjorts är det aldrig som egna fel utan det är ett anonymt journalistkollektiv som står för felen.
Om man gör prognoser och förutsägelser om framtiden bör man gå tillbaka till kontrollera hur fel man hade, om inte annat gör det en lite ödmjuk. Ledarskribenter och politiker brukar aldrig erkänna sådana fel utan hittar på bortförklaringar, typ egentligen hade de rätt men verkligheten är fel.
För en tid sedan skrev jag om hur just ledarskribenter och politiker skulle bli tvungna att närma sig SDs invandringspolitik och hur det skulle gå till, naturligtvis hade jag inte helt rätt. Att de har närmat sig SD är rätt men inte hur. Jag trodde att de skulle bli ett tjuv-och-rackarspel och att de skulle gå försiktigare fram. I stället bildade ledarskribenterna och politikerna en allians anförda av bl.a. Erik Helmerson i DN där alla bara hoppade över till SD åsikter samtidigt som man knuffade ut SD. SD hade fel därför att de tidigare än andra hade de åsikter alla nu i varierande grad har. Åsiktsalliansen är intellektuellt flexibla människor, som ändrar åsikter när verkligheten ändras, SD är grobianer som reflexmässigt utstöter förstenade doktriner de inte förstår.
Jag är övertygad om att en Tage Danielsson hade kunnat fira satiriska triumfer om åsikter som samtidigt är rätt och fel och att man alltid haft åsikter som man aldrig haft, etc etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar