hela sanningen och bara sanningen. För några månader sedan skrev DN journalisten en artikel om sanning på ett insiktsfullt sätt. Sanning är inte samma sak för oss alla, bl.a. är sanning som begrepp kulturellt betingat vi förhåller oss till sanning på olika sätt i olika kulturer. Sanning som begrepp är värt en egen blogpost. I sin artikel är Niklas också självkritisk, inte mot sig själv utan mot obestämda i journalistskrået för sin behandling av SD. Så långt så väl, men sen så töjer Niklas själv sanningen, den felaktiga behandlingen skulle bestå i att för några år sedan så kunde svenska journalister fortfarande tala om att tiga ihjäl SD. Om SD tegs ihjäl för många år sedan vet jag inte, då brydde jag mig lika lite om SD som något annat extremistparti. Men för några få år sedan så var det allt annat än tyst. Ofta utmålades SD väljaren som en rasistisk underbegåvad yngre svensk man som ägnade sig åt (fördummande) dataspel och att sprida näthat. Den här gruppen var fredlös i massmedia, man kunde skriva vilken skit som helst om dem. Fram tills i våras ägnades många spaltcentimetrar varje dag åt göra-höna-av-en-fjäder kräkartiklar om just SD i DN. Inte så att man ljög, utan mera att man hymlade, undanhöll och tänjde på sanningen. Det gäller självklart även invandringen till Sverige, det hänger ju ihop med SD. Men sedan i våras så har en tillnyktring skett. Man har skrivit om att sluta hymla om invandringens kostnader. Man har slutat skriva konstifikt vridna artiklar om SD. Man har slutat ge SD groteskt mycket utrymme i tidningen.
Jag skulle vilja veta av journalisterna på DN varför de förut inte gav en korrekt bild av SD och invandringen, och vad som gjorde att de började ge en mer korrekt bild någon gång i våras. Men den sanningen kommer varken Niklas eller någon annan journalist skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar