Magdalena, Margot och Stina

Till min förvåning har jag under veckan  hört Magdalena Andersson svara på itervjuarens frågor, och hålla en presentation om Grexitens eventuella påverkan på Sveriges ekonomi som var bra. Margot Wallström blir bättre och bättre. Från en risig start med palestinadebaklet, så börjar hon säga vettiga saker. Dessutom reser hon reguljärt om hon kan, jag tror inte hon utnyttjar regeringsplanet och skyller på Flygvapnet, som en del andra ministrar som tappat markkontakten. Tyvärr kommer jag ihåg en radiodebatt mellan Margot och en kommunist när hon var ungdomsminister i Göran Perssons regering, det var en studie i undfallenhet och feghet, men det var för länge sedan, det kanske är tid att glömma den debatten.
I dag är Margot en frisk motpol till feghetens apostel Stina, hon har varit framme nu igen. Hon vill demilitarisera Gotland, precis som det skulle avhålla Ryssland. (Gotland i dag är praktiken avmilitariserat.) Ryssland tränar landstigning av både Gotland och Åland. Stina vill satsa på större diplomatiska ansträngningar, vilket enligt Stina är att ta avstånd ifrån Nato och USA, samt att inte ta ställning i frågor som kan misshaga Ryssland. Stina är bra underhållning, men det är ändå grymt att släppa fram henne i offentlighetens ljus.

Miljönytt

Nu finns det miljövänligt flygbränsle. Frityrolja ifrån USA, nice:(

Åsa Romson visste att man inte får måla fritidsbåtar med s.k. västkustfärg. Hon trodde hon hade hittat ett kryphål i lagen som tillät henne att måla sin båt med fulfärg. Varför går inte mediedrevet? I Åsas fall är det ju befogat. Miljöpartist i regeringen som letar kryphål i lagen för att miljösvina. Var är alla lata och dåliga journalister som brukar dra igång 'avgåkampanjer' i tid och otid. 

Hirdman blandar bort korten

I fredag läste jag en artikel av Sven Hirdman i DN, som var ett inlägg i debatten om Sverige ska/törs gå med i NATO. Herr Hirdman tillhör gänget som inte törs eller vill för att då kan Ryssland bli så rädd att det blir aggressivt mot Sverige.
Det är ett ganska märkligt resonemang Hirdman för. Skenbart försöker han rätta till missförstånd om svensk utrikespolitik, men mest försöker han blanda bort korten. Först så tar Hirdman upp ett antal punkter som ingen utom han själv möjligtvis har missförstått, exemplevis så verkar han ha trott att Sverige i dag är föpliktigat att bistå de baltiska länderna med militär hjälp vid en konflikt. Sedan för han ett underligt resonemang om att Ryssland inte är intresserad av en konflikt västerut om inte Ryssland blir provocerat, och det blir man om Sverige går med i Nato, samtidigt som Ryssland inte har något strategiskt intresse av Sveriges territorium. Att inte ta upp Gotland som strategiskt intressant när man diskuterar Baltikum är minst sagt underligt.
Vems ärenden går Sven Hirdman? Artikel gör sitt bästa för att skrämma läsaren för Nato.  

Guldkorn

Lycka är att finna ett guldkorn, som det här. Hade ingen aning om att att Kitty, Daisy & Lewis existerade. En rivig nytolkning av Alan Wilsons Going up the country. Skitbra.

Miljöpartiets kongress

Under helgen pågår miljöpartiets partikongress. Mycket utrymmer i massmedia ägnas åt att partiet vill stoppa Vattenfalls brunkolbrytning i Tyskland. Partiledningen vill sälja verksamheten, eller rättare sagt de känner sig tvingade att gå med på en försäljning, som möjligör för nya ägare att fortsätta den smutsiga hanteringen av brunkolet.
Nu när Miljöpartiet för en gångs skull försöker genomföra något vettigt, vad ägnar sig journalisterna åt, striden mellan partiet och ledningen. Själva sakfrågan att vi håller på att grilla jordklotet och att brunkolet är kanske det skitigaste sätt att framställa energi på ägnas inte någon tanke alls. Alla sätt att minska användningen av fossila bränslen är bra. Tyvärr är de också verklighetsfrämmande, vi ökar användningen av fossila bränslen, och Tyskland kommer inte att tillåta att Vattenfall bara lägger ner sin del av brunkolshanteringen. Men det är bättre att spänna den båge som brast, än att inte spänna alls.

De ansvariga för att Vattenfall (Sverige) investerade i (brun-)kolkraft, borde sättas i fängelse under lång tid, för miljöbrott mot mänskligheten.

Jag hörde en miljöpartist säga att Vattenfalls brunkolrelaterade koldioxidutsläpp är dubbelt så stort som sveriges samlade utsläpp. Hur sant det är vet jag inte, men att man som miljöpartist inte funderar på det är obegripligt för mig. Varför släpper Tyskland ut så mycket koldioxid, och varför släpper Sverige ut så lite? De flesta miljöpartister kan väldigt lite om energiframställning och förstår ännu mindre. Men några är i stånd att reflektera över detta men gör det inte. Tysklands enegiewende framhålls som något odelat positivt, samtidigt som man försöker stoppa kärnkraft i Sverige. Bakom detta finns inget vett, bara cynisk valtaktik.

Prinsbröllop för några extra miljoner

Det har varit prinsbröllop för nio miljoner kronor, och det kan det vara värt. Jag är nog lite ljummet rojalist, med de kungliga kommer en del kostnader, så det får man ta, men kostnader ska bokföras rätt. Femtonhundra man ur försvaret lär ha kostat i runda slängar fem miljoner, den kostnaden belastar försvarsbudgeten inte prinsbröllopet. Det är otillständigt att man döljer kostnader och dessutom belastar försvaret, som redan nu har en alldeles för liten budget. Jag tycker att det är helt OK att använda försvarets personal i sådana här sammanhang, men inte försvarets pengar. Bokför det som extraordinära kostnader i statsbudgeten.

Ett annat exempel på dålig bokföring är ministrar med storhetsvansinne som använder regeringsplanet för mycket stora belopp helt i onödan, och sedan bokför kostnaden på flygvapnet.

Undrar hur mycket pengar det trixas med totalt i staten och felaktigt belastar konton där de inte syns. 

Hur mycket av försvarsbudgeten gå till försvaret av Sverige? Intressant fråga tycker jag.    

Terroriststämpel

Hörde på radion i morse att en ny 'sprängning' skett i Malmö. Är det inte på tiden att terroriststämpla vissa kriminella gäng. Det ägnar sig inte bara åt oskyldig verksamhet som prostitution, illegal droghandel, enkla våldsbrott typ misshandel och mord, utan de har ju förklarat krig mot samhället. Sprängningar och 'shoot outs' är väl mer att betrakta som terrorism. Eller är det bara islamister som kan stämplas som terrorister?

Rätten att inte vara tacksam

Att inte vara tacksam är inte detsamma som att vara oförskämd.
I morse läste jag en artikel i DN av Amanda Björkman. I artikel skriver Amanda om en invandrare som blivit svensk medborgare. Tydligen ville den nya medborgaren inte delta i någon cermoni för nya medborgare på nationaldagen, utan den nya medborgaren ville ha en ursäkt för den hemska processen som genomlidits för att bli svensk medborgare. Hur hemskt kan det vara att vänta i Sverige på att bli medborgare? Svenska staten ska be nya medborgare om ursäkt för att processen att bli svensk medborgare inte är en räkmacka.
Om jag förstår artikeln rätt har Amanda blandat ihop begreppet att inte vara tacksam, med att vara oförskämd. Eller driver Amanda med mig?

I den bästa av världar

Vi lever i den bästa världen av världar och den bästa tiden av tider. The large hadron collider är uppgraderad efter att Higgs partikeln är funnen, och standard modellen är bekräftad, jag tror det i alla fall. Men nu ska man kunna nå så höga energier att man kanske kan se nya dimensioner och se in i microkosmos så litet att våra föreställningar om vad rymd är inte gäller längre. Om några tiotals år kanske vi kan säga vi har hittat det minsta och vi kan förklara hur universrum fungerar. Eller så hittar vi en helt ny verklighet som vi inte förstår och får börja om ifrån början igen, som så många gånger förut. Det kanske inte är den bästa av världar och tiden kanske inte heller är den bästa, men det är onekligen väldigt spännande tider för den som är det minsta intresserad av fysik och universrum.

Desolation row

På väg hem från jobbet hörde jag en del av ett program i P1, som handlade om någras upplevelser av Bob Dylans musik, och det var ett jädra tjat om 'Desolation row'. Jag är inget fanatiskt Dylan fan, men jag trodde jag hört alla gamla kända låtar, och 'Desolation row' är tydligen en av hans mest kända. Det hörs på titeln att det är en lång ballad, ett ändlöst flöde av ord, just den typ av Dylanlåt jag är speciellt svag för, som 'Like a rolling stone' eller 'Positively 4th street', den första Dylanlåt jag hörde, utan att riktigt förstå texten förstod jag att det handlade om någon som gottar sig i att det gått dåligt för någon annan. Triumfen och nedlåtenheten i Dylans röst är så tydlig, jag förstod också att låten beskrev en riktig person, den var inte påhittad bara så där.
Hur som helst hemkommen ifrån jobbet letade jag upp 'Desolation row' på Spotify, och mycket riktigt precis en så där dylanlåt jag gillar riktigt mycket, episk melankolisk text ordföde utan slut, halvtaskig sång och skränigt heltaskigt munspel, skitbra helt enkelt. Sen dess har jag väl lyssnat på sången ett tjugotal gånger utan att försöka förstå texten, det behövs inte titeln säger det mesta, det är nog minnet av olycklig kärlek eller något liknande den handlar om. Dylans mundiarre är hypnotisk på något sätt, jag vill inte att sången ska ta slut.
När jag var femton sexton år, var vi ett gäng som ofta tog ledigt ifrån skolan och gick hem till Christer. Vi brukade vara en sex åtta stycken, vi bara hängde, gjorde ingenting annat än lyssnade på musik och snackade skit, oftast var det några tjejjer med, men jag kommer inte ihåg något hångel eller så, trots att Christer och de andra grabbarna var populära ibland flickorna i skolan, (det var inte jag). Hemma hos Christer bara hängde vi. Det jag kommer ihåg bäst var 'Sad eyed lady from the lowlands' av Dylan, en episk sång hur lång som helst, det måste ha varit en väldigt speciell holländska Dylan träffat som förärats ett kväde av den magnituden. Halvliggande i en Askösoffa kunde jag höra på Sad eyed lady om och om igen, nöjd med att inte vara i skolan och inte göra någonting.
Fast egenligen gillade jag att vara i skolan, allt var så lätt där jag kunde allt, ja nästan i alla fall. Förutom (lite) språk lärde jag mig nog ingeting i grundskolan, det passade mig perfekt. Glassa runt i tillvaron, skadeglatt rätta lärare när de hade fel, aldrig dåliga resultat på prov, ofta överdrivet bra omdömmen ifrån lärare. Dock gillade inte alla lärare mig, 'slö, slapp  och likgiltig, en samhällsfara' var Slims sammanfattning av mig. Slim var en av de bästa lärare jag haft, tyvärr uppskattade inte han mig lika mycket som jag uppskattade honom. (Slim skulle senare bli misstänkt för Palmemordet, han hade en sådan revolver som Palme sköts med. Men Slim ensamseglade utanför Biscayabukten vid tidpunkten för mordet, så han avskrevs snabbt. Detta har jag inte hört ifrån Slim själv utan i andra hand, och jag kan ha missuppfattat historien.)  Att jag senare i livet skulle bli arbetsnarkoman och under långa perioder jobba sexton till tjugo timmar om dygnet, det var det nog inte många som hade gissat under min grundskoleperiod.
Tyvärr var det inte lika lätt på gymnasiet, det kom som en chock att jag inte kunde allt, första året var en katastrof, ja hela gymnasietiden var en katastrof, jag hade ju aldrig pluggat, det visade sig att jag inte var bra på att plugga. Deprimerad med halvknackiga betyg tog jag min studentexamen med en känsla av att vara totalt misslyckad.

Veckan som gick

I veckan som gick har det avslöjats att en oproportionerligt stor del av landets journalister bor i storstäderna,där stadsdelen Södermalm i Stockholm toppar listan, journalisttätast i Sverige. Många bekymmrar sig över detta, ingen tittar på den mycket mer intressanta politiska 'snedfördelning' som finns i journalistskrået. Jag har inte siffrorna i huvudet, men typ 40 % sympatiserar med stolle-partierna miljö-partiet och FI. Man kan i och för sig ifrågasätta om miljöpartiet är ett stolle-parti eller inte. Hur som helst, addrerar man till vänsterpartiet blir den politiska snedfördelningen ännu större. Men om detta har det varit helt tyst. Det är också väldigt tyst när det gäller kritik av miljöpartiet och FI i tidningsspalter, man undrar om det kan finnas ett samband, mellan den tystnaden och den politiska snedfördelningen.

För övrigt så har ett enigt konstitions-utskott kritiserat regeringen på en rad punkter, man får gratulera regerings-partierna för visad intigritet och hederlighet. Jag hoppas det är ärligt menat, och inte något politiskt rävspel i det dolda. Vi gör alla fel, det är inget konstigt eller skamligt med det. Tyvärr är det få som törs erkänna begångna fel i politiska sammanhang. Tack och Grattis S och MP för visat mod och kurage.