I kassakön

Jag vet inte om jag blivit extra känslig efter incidenten förra veckan  eller om jag haft otur. Två gånger har jag hamnat bakom kunder i kassakön som krävt extratjänster som tagit lång tid. Vid båda tillfällena så handlar det om äldre människor, jo jag är pinsamt medveten om att man fattar sämre och blir långsammare med åldern jag är själv i rask takt på väg in i "dimman", och jag har överseende med äldre som har svårt att betala och komma ihåg koder och dylikt, men pulsen går upp och ofta är det ett falsk leende jag visar upp.
Nåväl den ena gången var det en äldre dam som hade problem med att förstå varför inte bonuskupongen var giltig, det tog lång tid för henne att förstå alla i hela butiken hade förstått att giltighetstiden hade gått långt innan den äldre damen gav upp.
Vid det andra tillfället var det ett äldre par, där mannen hade problem med att betala det gick låångsamt naturligtvis hade han en massa bonuskuponger och betalade till viss del med mynt som en och en matades in i myntinkastet. Till slut hade han dock betalat och fått sitt kvitto, då precis som expediten skulle börja registrera mina varor säger gubbjäveln "fast jag har fler mynt jag vill bli av med". "Javisst det går bra, lägg i mynten så växlar jag" svarade expediten. Låångsamt matar den äldre gentlemannen in fyrtio enkronor till och får två tjugor i handen. "Hej" säger expediten till mig, "Hej" svarar jag ansträngt.

I slutet på åttiotalet hade jag förmånen att bo utomlands ett tag, först i Holland sedan i Massachusetts USA. I Holland fungerade kassaköerna ungefär som i Sverige, stress och irritation när man fick vänta, men i USA var det annorlunda alla tog det lugnt trots att man kunde få vänta rejält länge, långa köer, överfulla varuvagnar och massor av kuponger, i kön hände det att man började prata om ditten och datten med varann. Vad jag kan komma ihåg blev jag aldrig stressad i kassaköerna i USA, jag antar att omgivningen påverkar. Men jag kommer också ihåg en incident vid en betalstation på Interstate 44. Jag kastade in avgiften i håven inget hände, snart började det tutas bakom mig, jag blev snabbt hyperstressad och gick ut för att försöka få betalmaskinen att acceptera mina mynt. Folk i bilarna bakom mig började skrika åt mig och det var inga snälla ord. Ett gäng ynglingar i bilen bakom skrattade högljutt åt idioten som inte kunde betala. Till slut lät sig betalmaskinen bevekas efter att jag hällt i alla mynt jag hade. Jag kastade mig in i bilen det sista jag hörde var någon som vrålade "People have been shot for less!".