är inte en skribent jag är så där vansinnigt såld på. Hon skriver snårigt och svårförståeligt, men jag tycker det blivit bättre på senare tid, eller så är det så att jag blivit van, men ofta måste jag läsa flera gånger för att förstå vad hon menar. När jag läste min första artikel av Lena Andersson misstog jag mig på henne, jag trodde hon skrev politiskt korrekt i en åsiktskorridor till vänster, det kan inte vara mera fel, Lena är sig själv nog. Lena verkar inte bry sig om vad andra tycker och hon tillhör definitivt inte flumvänstern. För ett tag sedan skrev Lena en artikel om personligt ansvar där hon i viss mån tog en slem kulturprofil i försvar. Det var så långt ifrån PK man kan komma, jag trodde inte att Lena skulle få skriva mer i DN efter den artikeln, men igår fanns en ny Lena Andersson artikel i DN som handlade om god mat. Något otippat skriver Lena nyttan av att äta allsidigt och följa klassiska franska recept, i en välskriven och lättläst artikel höjer hon "Det goda franska köket" av Simone Beck, Louisette Bertholle och Julia Child till skyarna.Det visar sig att Lena Andersson har ungefär samma syn på mat som jag själv, mitt exemplar av boken är numera närmast i lösbladsformat gulnade nedfläckade lösa blad. Tyvärr har jag tappat "matgnistan", det är inte så kul att laga mat själv till en själv, det blir mest färdiglagat, mackor eller något snabblagat. I kväll blir det ostron, jag äter dem direkt ur skalet utan något till, vansinnigt gott ska tilläggas.
p.s.
Jag anser att kulturprofilen gott kan sitta inom lås och bom för dåligt uppförande om inte annat. Blir man efter samvaro anklagad för våldtäkt av den andra så har man nog inte varit kärleksfull och ömsint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar