Ligger utslagen i influensa. I går lyssnade jag på Thåströms nya platta, som alltid jävligt bra musik. Jag vet inte varför jag gillar hans musik, det känns som han tagit bort allt det enkla och vackra som jag gillar, kvar är bara deprimerande dissonanser, mer hjärna än hjärta på något sätt, men så jävla bra. Thåströms texter är jag lite kluven till en del skitbra andra pretentiöst dravel. Den här gången slapp jag deprimerande klagosånger om hur hemskt det är att växa upp i Rågsved.
Från Rågsved Centrum västerut går en gångväg, till vänster före Rågsvedsskolan ligger en länga trevåningshus i tegel, där bodde Kenneth en lekskolekompis. Under en utflykt till Bromma flygplats smet Kenneth och jag iväg, vi smög på de andra och tyckte det var kul när fröknarna letade som galna efter oss. Vi fick inte följa med på fler utflykter. Efter man passerat skolan kommer man till en nedlagd ICA butik, den ägdes av Hasses föräldrar. Hasse är ett år äldre en jag, honom skulle jag träffa först 2002, han var då något slags IT chef för Atlas Copco i Tyskland, jag något slags IT chef i Stockholm. Efter ICA butiken går man in i en dal, på höjden till höger ligger två hyreshus, mellanporten i huset närmast Rågsved är nummer 17 där bodde jag. Lite längre bort fortfarande till höger nedanför hyreshusen ligger gula huset, ytterligare ett hyreshus. Där bodde Göran en av mina bästa klasskompisar från ettan till nian. Göran var snabbare och starkare än jag. Göran var populär hos tjejjerna, det var inte jag. Vi umgicks mest i skolan, men där var vi bra kompisar och jag gillade Göran mycket, efter nian har jag inte träffat Göran, jag har sett honom på NK en gång men var för generad för att gå fram och hälsa. Efter gula huset är gångvägen slut, man korsar Olshammarsgatan och till höger ligger hyreshuset Åke bodde i, vi träffades sommaren innan vi började skolan. Åke som kom direkt ifrån Krylbo Dalarna påstod senare att det första jag sa till honom var ’jag förstår inte vad du säger, du pratar så konstigt’. Åke blev min allra bästa kompis, vi delade allt och berättade allt för varandra, jag hade alltid dåligt samvete jag fick mer av Åke än jag gav. Åke var social och populär hos tjejjerna, det var inte jag. I femman flyttade Åke tillbaka till Dalarna, jag saknade honom mycket. Några år senare var han på besök, vi hade inget att säga varandra längre, jag skämdes mycket för det. När man passerat Åkes hus är man i Hagsätra Centrum. Promenaden ifrån Rågsved Centrum till Hagsätra Centrum tar tio minuter, men för mig känns det som halva livet.
Thåströms texter är överlag jävligt bra när jag tänker efter, men en del är lite väl anspråkfulla kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar