Jag har sedan några år bloggat på om mitt arbete på 'funny english' som är det vanligaste språket på internet. Nu har jag tänkt att försöka blogga på svenska, ett språk jag borde behärska bättre än engelska eftersom det är mitt modersmål. Min 'professionella' blog är som sagt skriven på taskig engelska och där skriver jag mest om mitt yrkesliv. Den här bloggen kommer mer handla om mitt vardagsliv och mina åsiker om det mesta med tonvikt på Sverige.
På min proffesionella blog undviker jag att skriva sånt som kan uppfattas elakt, sårande och nedsättande, det blir inte lika lätt när jag skriver om vardagen i mitt liv och mina tankar om världen utanför IT sfären. Exempelvis vill jag starta en kampanj för att hjälpa Miljöpartister att göra smarta färg-val för båtar i östersjön. Det är klart att det inte är något Åsa Romson uppskattar. Men hon har redan i sitt försök att stjäla röster ifrån FI klart deklarerat att hon inte uppskattar mig, medelålders svensk man, hon var tydlig på den punkten när hon talade i Almedalen i somras. Jag antar att hon inte räknade med att förlora många röster med angreppen, men hoppades att ta FI röster.
Att vara båtägare och dessutom miljöpartist och inte känna till vad som gäller för bottenfärg i östersjön är ett svårslaget rekord i dummhet. Alternativt ljuger hon så hon tror sig själv. Jag vet inte vilket som är värst, men jag vet att jag inte vill ha en sådan person i regeringen. Men fru Romson och jag verkar tycka lika om omodern kärnkraft, det är något som vi inte gillar. Jag vill att Sverige satsar stort på att ta fram nya kärnkraftverk helst fjärde generationens kärnkraft. Jag vill att Sverige ska bli norra Europas atomdrivna dynamo och exportera stora mängder billig elkraft, så vi kan få stopp på fossildrivna kraftverk runtom oss som steker jorden och skitar ner miljön.
Kärnkraftshatet i Sverige började med Torbjörn Fäldin, i ett försök att locka nya väljare lyckades centerparti-ledaren utnyttja rädslan för atomvapen och radioktiv strålning för att värva röster, idag är det miljöpartiet som profiterar mest på den rädslan.
Som ni kanske förstår får inte miljöpartiet min röst, även om det finns vettiga företrädare för partiet och en del bra inslag i deras politik, men som helhet är både partiet och politiken en katastrof.
Själv står jag i mittfåran i svensk politik och tycker illa om idealister som pratar ideologi, eller rättare sagt jag blir rädd när sådana får makt. Typ hellre Clinton än W. Bush som president i USA, kommer inte på något bra svenskt exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar