Terrorattack mot Bryssel

För drygt ett år sedan skrev jag en bloggpost som mest handlade om terroristattacken på Paris. Nu har dessa satans mördare slagit till igen. Nu som då går mina tankar till offren och deras efterlevande. Alla dessa manifestationer och uttalanden om solidaritet betyder inte så mycket för mig. Svenska politiker med makt att hjälpa till på riktigt pratar om solidaritet i någon slags abstrakt bemärkelse. Man kan bara hoppas på att det sker mer handfast handlande i bakgrunden. Det är svårt att bekämpa en rörelse som Daesh. Det är ingen 'vanlig' terrororganisation, utan resterna av Saddam Husseins arme hyggligt beväpnad med territorialanspråk som valt att även inkludera terroristattacker mot mjuka mål i västerlandet. EU och Europa kan inte bekämpa Daesh vi står handfallna, utan vi får lita till USA och Ryssland. Hur Ryssland jobbar vet vi, de gör vad som krävs för att säkra Bashar al-Assads regim med rå styrka. USA hoppas jag jobbar lite mer intelligent och hoppas de försöker slå till där det känns mest, om de nu gör något. Man ska inte glömma att det var USAs vanvettiga krig mot Saddam Hussein, som la grunden för den situation vi har i dag. I den mån man kan tala om moral så har USA en förpliktelse att "ställa allt till rätta" igen.

Själv reser jag ofta till Bryssel och känner många som nästan pendlar Bryssel-Stockholm. När jag läste om Brysselattacken räknade jag med att någon kollega skulle vara direkt drabbad. Vad jag vet är det inte så. Jag skulle ha varit i Antwerpen veckan innan men jag var tvungen att åka till Örebro i stället. På tåget hem vandrade en mörk långskäggad man i oversized rock med stirrig blick fram och tillbaka i tåget. Han letade nog efter sin plats, men det var inte vad jag tänkte. Och det var veckan innan Brysselattacken. Det är det Daesh vill och det är ofrånkomligt, jag blir rädd och vaksam när jag ser en mörk långskäggad man i oversized rock med stirrig blick. Jag vill inte vistas i närheten av sådana personer, än mindre hjälpa dem att hitta sin plats på tåget.