Elvis eller Tommy?

På innergården till Frödingsvägen fyra år gammal var jag utsläppt för att leka med de andra större barnen. Jag var hemma hos mormor och kände ingen, men man gjorde så på den tiden ungarna fick klara sig själva inget konstigt med det. Jag klarade mig alltid bra hade någon bråkat med mig så hade mormor snabbt tagit tag i problemet hon var formidabel, om det behövdes hade hon utdelat vad hon kallade 'en nedra lavett' man gjorde så på den tiden. Hon var inte konflikträdd milt sagt. Där stod jag framför skocken av främmande barn som avkrävde mig ett svar "Elvis eller Tommy", jag hade ingen aning om vad de pratade om. "Vem är bäst Elvis eller Tommy?" Jag svarade Tommy för jag hade hört det förut och visste att det var ett pojknamn. Svaret var rätt, jag blev accepterad och vad jag minns hade jag kul på innergården till Frödingsvägen. När jag blev äldre skulle man välja mellan Beatles och Rolling Stones, jag var en hängiven Stones-fan, men gillade Beatles i smyg, lillasyrran hade "Beatles for Sale" jag lyssnade mycket på den, även om jag lyssnade mer på Stones. Jag tycker fortfarande att Stones första cover på "Around and around" är något av det coolaste jag hört.

Den här typen av barnsliga tvångsval (som jag redan som tioåring tyckte var korkade) har börjat sprida sig som en farsot bland politiska journalister. Intervjuoffret utsätts för ett korkat val, man tar en anständig politiker som man vet att den intervjuade inte gillar, sedan tar men en oanständig på andra sidan höger-vänsterskalan och kräver ett svar "Vem väljer du?" Om då intervjuoffret har en ryggrad och inte väljer någon får han eller hon löpa gatlopp i media som devot dyrkare av den oanständige politikern. Senast var frågan visst "Macron eller Orban?" Jag hade svarat "Tommy",  ni vet varför.