På väg för att träffa sonen gick jag nerför Värtavägen, på den breda gångbanan, bredvid den ännu bredare tvåfiliga cykelbanan, nyanlagd för förtinytton miljoner och i det närmaste oanvänd. Längst nere på Värtavägen kom en cyklist mot mig på gångbanan, hans cykel var fullastad med stora sopsäckar, fyllda med tomburkar antog jag. "Varför cyklar han inte på cykelbanan" tänkte jag. JAg fick en obehaglig känsla av att cyklisten siktade in sig mot mig, så jag gick så lånt åt sidan jag kunde, cyklisten följde efter, jag gick åt andra sidan, cyklisten följde efter. Jag flyttade mig mot mitten, det gjorde också cyklisten som nu var framme vid mig, han stannade och sa på halvtaskig svenska "Ursäkta mig kan du hålla cykeln...".
"Nej" avbröt jag honom, jag rundade cykeln och gick vidare..
Då vräkte han ur sig en tirad som avslutades med "svenne-hora".
Jag vände mig om, cyklisten halvskrek åt mig gång på gång "svenne-hora". Jag gick vidare muttrande "jävla idiot". Jag sneglade bakåt en lång stund, det var faktiskt jävligt obehagligt, cyklisten var 25 -30 år gammal kanske något större än jag, jag hade ingen lust att hamna i krakel med honom. Jag hade redan på 100 meters avstånd tyckt att han uppförde sig märkligt och hade ingen lust att varken hålla hans cykel eller ta reda på varför han ville det. Jag ville inte ens befinna mig i närheten av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar