Debaclet i Miljöpartiet senaste veckan kan väl inte ha undgått någon, inte ens ledarjournalister. Jag undrar om det kommer att leda till att det slutas gulla med Miljöpartiet nu. När ledarjournalisterna märker att de skällt under fel träd går de till nästa och börjar skälla, så det finns anledning att tro att det kan börja förhålla sig till miljöpartiet som vilket annat politiskt parti som helst.
När Mehmet Kaplan var ny i regeringen hörde jag i tredje hand (jag har inga som helst belägg) att han inte hälsade på kvinnliga väktare. Jag och min sagesman brydde oss inte om detta, i ett parti av knäppgökar för knäppgökar är det väl inte så konstigt. Däremot brydde jag mig om diverse svajiga uttalanden ifrån Mehmet och var illa berörd av att Miljöpartiet skröt om att de hade en praktiserande muslim med i regeringen. I Sverige har vi fört en lång kamp för ett sekulariserat samhälle och så kommer Miljöpartiet och vill vrida klockorna tillbaka.
Nu "avslöjas" toppstyre av en liten Stockholmsklick, muslim som vägrar ta kvinnor i hand, islamist-infiltration, konspirationsteoretiker m.m. Partiet som hyllar sig självt som mest könsjämställt säger sig nu vara tvunget att ta fram en uppförandekod, hoppas de tar hjälp av någon genusteoretiker så koden blir anpassad för Miljöpartiet.
Själv är jag inte förvånad av det som händer, utan är säker på att den som nagelfar Miljöpartiets byk kommer att finna mer konstigheter. Ett parti grundat av en alkoholiserad knäppskalle med många orealistiska inslag i sin politik. Ett parti som både dragit till sig knäppgökar (exempel Walter Mutt) gammelkommunister (exempel Karin Svensson Smith) och diverse andra "personligheter". Ett parti som kräver att jag lägger om min livsstil efter vad Miljöpartiet säger inte vad de gör. Ett parti med den sämsta partiledaren i modern svensk historia Åsa Romson, en grandios personlighet som inte drar sig för att sprida hatbudskap för att stjäla röster av systerpartier.
Nä jag är inte förvånad över Miljöpartiets tillstånd. Men jag är förvånad över att pressdrevet inte kommit igång ännu, ingen svensk journalist kan motstå ett drev, att få köra upp mikrofonen under näsan på offret och flåsa frågan 'När ska du avgå?'. Istället läser jag en förvånansvärd blek ledare i DN där redaktören försöker hjälpa Miljöpartiet att hitta en väg ut ur eländet, snarare än att kräva någons avgång.
Så kommer gullandet med Miljöpartiet att sluta? Det är inte helt enkelt att svara på i dagsläget, tiden får utvisa hur vinden blåser.
Apropå hälsningssermonier; Hur många i Miljöpartiet har i sin ungdom hälsat den röda fanan med en knuten näve?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar