Ibland reflekterar jag över saker som hänt och undrar "Hur gick det sedan?" Nu i morse fick jag en flashback av en intervju jag hört för drygt ett år sedan. I P1 SVT serverade Helena Groll ett rasistiskt inslag som är ganska svårslaget. Helena försvarade sig med att det var en felsägning, hon menade "Israel" trots att det stod "jews" i manuset gjort av programredaktionen. Lyssna och döm själv. Jag ansåg att Helena och andra ansvariga inte skulle få en löneökning på många år. Hur gick det sedan? Hon är tydligen fortfarande programledare för "studio ett", jag tror inte intervjun påverkade hennes anställningsvillkor negativt på något sätt. Det är nu inte så förvånande, på SVT finns en olycklig sammanblandning av antiIsrael och antisemitism som intervjun är ett talande exempel på.
p.s.
Om jag kommer ihåg det rätt så ilade min kvartersgranne Janne ut till Helenas försvar. Det är inte heller det förvånande, Janne är känd en knäppgök här på Östermalm, som ofta är ute och fiskar i gränslandet mellan antiIsrael och antisemitism, alltid förebärande att han minsann inte är rasist eller antisemit, ty han är förfinad överklass och således inte kan vara något så simpelt som rasist. Fan tro't.
Janne brukar i tid och otid orera om överklassens förfining, och han är rädd för att ta bilen till det mer proletära Södermalm, där han räknar med att fordonet blir vandaliserat. Janne har skapat sig en förmögenhet på att skriva böcker av "Bill och Ben" typ. Han har specialstuderat teveserien "Snobbar som jobbar" för att hitta intriger till sina böcker. Jag har läst några av Jannes böcker. När man ligger utslagen av migrän, influensa eller bakfylla så är de ganska underhållande, precis som "Bill och Ben", det ska erkännas. Men Snobbar som jobbar var bättre. Programmet innehöll också humor och självironi, det är inte Jannes starka sida, men något jag uppskattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar