Jaha så fick han då sitt Nobelpris. Jag är inte speciellt engagerad i Litteraturpriset eller Bob Dylan. Alla har alltid pratat om hans texter, jag har gillat en del av hans låtar för den gnälliga monotona rösten och den enkla musiken. De enda texter jag har orkat förstå är Positively 4th Street som andas en kränkt man med hämndbegär. Jag förstod vad låten handlade om innan jag förstod texten, på det föraktfulla tonfallet. Den andra låten jag förstått är John Wesley Harding som är en wild west historia. Jag hoppas han producerat bättre texter än så även om jag tycker att båda texterna är bra. Bästa Dylan låt är utan tvekan Sad eyed Lady of the Low Lands. Visions of Johanna, Like a rolling stone, All along the watch tower (Hendrix) är andra bra låtar. Men som sagt någon Dylan fan är jag inte och texterna förstår jag inte, men jag gillar mundiareen, ett ordföde som aldrig sinar.
Det är lite kul att höra intervjuade kulturpersonligheter ösa beröm över hans texter, men inte kunna förklara vad som är bra med dem, utan ge svar som 'de är bra', var och en måste bedöma dem etc. Jag misstänker att flera av dem precis som jag aldrig orkat förstå de milslånga texterna. Att utnämna Dylan till geni för refrängen 'One more cup of coffee for the road' är att tänja på genibegreppet lite väl långt.
Nu väntar jag med spänning på att låtskrivarparet Jagger&Ritchards får Nobels litteraturpris 'then comes a man on the radio, he's telling me how white my shirts can be', de har dessutom hållit på längre än Dylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar