David Bowie

dog under veckan som gick. Jag hörde honom första gången på luckan under min lumpartid. En av killarna spelade Hunky Dory skivan på mornarna, ja mest hela tiden faktiskt. Innan hade jag bara en dimmig uppfattning att han var bögig och det var inget jag jag uppskattade. Men låtarna fastnade i skallen och efter en tid gillad jag Davids Hunky Dory och började säga  att för att vara riktigt bra musiker ska nog vara lite homosexuell. Jag köpte Space Oddity och jag kan nog fortfarande alla texterna utantill. Jag köpte nog det mesta David gav ut fram till början på nittitalet, det händer fortfarande att jag lyssnar på honom. Jag tycker att han tillhör de stora musikskaparna under sjutti och åttitalet, även om husguden Keith Richards avfärdar honom med att det är stil inte musik David höll på med. Tråkigt är det i alla fall att David Bowie är död, men vi ska alla den vägen vandra. 69 år är ingen ålder på en häst, but the good guys go first.