Rymdlejon

Nu är den tid på året då sexuella minoriteter klär sig i offerkofta och tycker synd om sig själva. Allvarligt talat hur svårt är det att tillhöra en sexuell minoritet i Sverige idag. "No one gives a fuck" som det heter på samtida svenska, "ingen bryr sig" på gårdagens svenska. Stockholm stad tillochmed regnbågsflaggar under Pridefestivalen, och det är bra. En festival där människor festar loss och har roligt har väl ingen emot, men måste de festande kräva att alla tycker synd om dem. Det är väl inte mer synd om dem än andra. Under året har jag lärt mig att bland HBTQ-are finns mycket lättkränkta människor som uppfunnit ordet "könad" d.v.s. att någon blir könsklassificerad utan att bli tillfrågad först. Att exempelvis jag skulle kalla en man för en man, utan att först fråga honom om han upplever sig som en man. Det är ju störtlöjligt. Att dessutom bli upprörd och uppfinna ett ord för denna upplevda diskriminering, det är vad jag kallar lättkränkt. Nu krävs också att vi inför ett tredje kön juridiskt. Det är ju patetiskt, fast det är klart själv vill jag vara ett rymdlejon.

Försvaret regnbågsflaggar hela veckan. Lite svårt att se men det är mittflaggan.